Filip & Fredrik skapar magi av Tårtgeneralen

RECENSION De har gjort det igen, konstaterar jag när eftertexterna rullar. Väldigt länge hade jag svårt för det Filip Hammar och Fredrik Wikingsson stod för.

Tyckte de var flamsiga grabbar som mest exploaterade människor som var lite udda och gjorde sig lustiga på deras bekostnad.

Men efter ett tag förändrades den bilden – kanske var det med I en annan del av Köping, dokumentärserien med Filips syster Linda Hammar, som har en funktionsvariation, i huvudrollen.

Plötsligt sken en humanistisk värme igenom som gjorde duon intressant.

Tårtgeneralen är deras andra biofilm (efter den lyckade dokumentären ”Trevligt folk”), men första spelfilm – visserligen med vissa dokumentära inslag och baserad på en verklig historia.

Nu är de tillbaka i Köping, Filip Hammars hemstad.

Den kroniskt misslyckade Hasse P, spelad av Mikael Persbrandt, vill sätta den västmanländska staden på kartan efter att Jan Guillou har tvålat till Köping genom att utnämna den till Sveriges tråkigaste stad på bästa sändningstid i SVT.

Lösningen: Baka världens längsta smörgåstårta!

Problemet är att hela Köping ser på Hasse som en opålitlig loser, bara ett syskonpar tänder på idéen.

De får göra grovjobbet och baka tårtbottnar till den över 500 meter långa smörgåstårtan. Bageriet har de ärvt av sin mamma som omkommit i en olycka och gjort deras pappa stum av sorg.

Det ska vara en gammal cirkusclown och fullblodsproffs som Tomas von Brömsen för att bära upp en sådan repliklös nyckelroll.

Även Mikael Persbrandt är rörande som Hasse P, som delvis påminner om hans roll som pappan i Mig äger ingen.

Samma stukade arbetarklassmän med stora drömmar som brutits ned av livet och starkspriten.

Berättelsen om när Köping hamnade i Guiness rekordbok handlar nästan lika mycket om Filip Hammars egen Woody Allen-aktiga uppväxt.

Frågan är vilken av historierna som är intressantast egentligen?

Är det något Filip & Fredrik i dag konsekvent förmedlar är att det inte bara är okej att vara lite eljest, utan att vi behöver vårda våra udda fåglar.

Det är ju de som kan skapa magi!

Som att göra en lång jäkla smörgåstårta som blir till spelfilm 35 år senare.