Mikael Sandström sadlade om från partipolitiken

ARBETET RIDER MED Mikael Sandström. I  en box på Värmdö ridklubb står hästen Jazz och trampar lite otåligt. Det luktar fuktig halm.

En man i ridbyxor och brun sammetshjälm dyker upp med ryktborsten.

Att han har varit TCO:s chefsekonom i ungefär ett halvår och jobbat nära tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M) bekommer inte en häst.

Mer brännande är om mannen ska lyckas fixa till den rufsiga manen som fastnat under grimman.

– Hej, är du lite orolig? Det är för att vi har lite bråttom, säger Mikael Sandström med dämpad röst och stryker med handen över hästryggen.

Att det blev just ridning berodde på döttrarna. Om de lovade att inte tjata i en månad skulle det bli av, var dealen.

Då jobbade han ”jätte-, jättemycket” som statssekreterare med ansvar för allianspartiernas förhandlingar i regeringens samordningskansli.

Det som tidigare borgerliga regeringar råkat ut för skulle undvikas – strid inför öppen ridå.

Det är en av de största kvinnoidrotterna, den största handikappidrotten och män och kvinnor tävlar på samma villkor

– Vi sa: Samordningen läcker aldrig. Journalister slutade ringa. Det var en roll där jag inte skulle synas, säger han.

Därför är det ovant nu, med kommunikatörer som uppmuntrar publicitet.

Att bli fysiskt utmattad men själsligen återhämtad är belöningen som tagit honom till stallet i tio års tid.

Och nu, när han är chef för TCO:s avdelning för ekonomi, jämställdhet och mångfald, passar platsen väl:

– Det är en av de största kvinnoidrotterna, den största handikappidrotten och män och kvinnor tävlar på samma villkor.

Som politik, fast på ett annat sätt, beskriver Mikael Sandström sitt jobb som chefsekonom.

Han leder arbetet med att ta fram rapporter, förslag och snart ett jämställdhetspolitiskt program.

I tankarna har han poliserna, ekonomerna, sjuksköterskorna, ingenjörerna, lärarna, administratörerna, it-konsulterna…

– Om TCO ska upprätthålla en hög organisationsgrad kan vi inte vara partipolitiska, eftersom TCO:arna är ungefär som svenska folket i stort.

Att rösta utifrån klass och ursprung finns knappt kvar, därför är partipolitiskt oberoende centralorganisationer framtiden, anser han på tal om skillnaden mellan LO och TCO.

– Jag kan inte gå in och ha synpunkter på LO, men du kan ju gissa ungefär vad jag tycker. Där skulle jag naturligtvis inte kunna jobba.

Mikael Sandström var med när avdragsrätten för fackavgiften slopades. Och när Reinfeldt meddelade att han inte ville röra arbetsrätten.

Här har Moderaterna nu bytt fot, konstaterar den tidigare M-toppen.

Moderaternas stämmobeslut om att kompetens ska väga tyngre än ”sist in, först ut”-principen, är något som TCO risat i debatten.

– Jag tycker att den position vi hade under åtta år var bra. Det är bekymmersamt att mycket av kritiken mot arbetsrätten bygger på missförstånd. Man säger att kompetens ska ha större betydelse, men kompetens har jättestor betydelse vid en uppsägningssituation.

Han var involverad i arbetet som ledde fram till partiets dåvarande ställningstagande.

– Forskningen pekade på att det var helt andra saker som var viktiga för att öka sysselsättningen. Det är helt enkelt så att arbetsrätten är förhållandevis flexibel i Sverige.

Det är bekymmersamt att mycket av kritiken mot arbetsrätten bygger på missförstånd

TCO:s chefsekonom tror att parterna kommer att lösa frågorna om arbetsrätten i de förhandlingar som nu pågår mellan LO och Svenskt Näringsliv.

Hur är det att som moderat jobba i en partipolitiskt oberoende organisation?
– Varken i ett parti eller i en organisation är man överens om allt. Jag företräder TCO och de uppfattningar TCO har.

Skönt att slippa partipolitiken, som kan bli omotiverat konfliktsökande, tycker Mikael Sandström inför valet.

Han vill se långsiktiga, breda överenskommelser. Gärna då en stor skattereform à la TCO, med lägre skatt på arbetsinkomster och högre på konsumtion, fastigheter och miljöskadlig verksamhet.

Och ökat fokus på omställning i arbetslivet och jämställdhetsfrågan.

TCO:s chefsekonom har själv upplevt dålig arbetsmiljö, på ett tidigare jobb.

– Det var helt fel arbetsplats för mig, ett skräckexempel på hur man hanterar sina anställda.

Ändrade det din syn på facket?
– Det ska jag inte säga. Men har man mycket erfarenhet ser man det lite som att ”jag behöver ingen hjälp, jag kan förhandla själv”. Det går bra tills något händer. Den erfarenheten är ett bra argument för att man ska vara med i ett fack.