Medlingsinstitutet: Fredligaste året i modern tid

”LO hotar den svenska modellen”, sa Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson när LO-förbunden våren 2017 krävde att de lägst avlönade skulle få något högre löneökningar än övriga.

Låglönesatsningen bestod i att löner under 24 000 kronor i månaden skulle räknas som om de var just 24 000 kronor när potten för löneökningar räknades ut.

I företag och branscher där så pass låga löner finns – städbranschen, restaurangbranschen med flera – skulle detta ”uppblåsta” löneunderlag leda till lite högre procentuella löneökningar än i övriga branscher, där löneökningar på totalt 6,5 procent under tre år blev normen.

Att inga arbetsdagar går förlorade på grund av konflikt i en omfattande avtalsrörelse är unikt i modern tid

Frågan om låglönebranschernas anställda kunde få denna extra löneökning utan att ”betala” med exempelvis flexiblare arbetstider skapade motsättningar, och i åtta fall varslade facken om konflikt för att de lågavlönade skulle slippa sådan betalning.

När Medlingsinstitutet under måndagen publicerar sin årsrapport om lönebildningen 2017 syns emellertid inte många spår av den konflikten.

Närmare 500 förbundsavtal tecknades förra året, för totalt 2,3 miljoner anställda. Utan att en enda arbetsdag gick förlorad till följd av strejk.

Det enda konfliktvarsel som verkställdes var Sekos kortvariga blockad mot nyanställningar och inhyrning av personal inom skärgårdstrafiken.

– Att inga arbetsdagar går förlorade på grund av konflikt i en omfattande avtalsrörelse är unikt i modern tid, säger Per Ewaldsson, chefsjurist vid Medlingsinstitutet, som med ”modern tid” menar åren efter att Medlingsinstitutet bildades år 2000.

I inledningen av de senaste årens avtalsrörelser har bland andra Teknikföretagen beskrivit för höga löneökningar som ett problem för den svenska industrins konkurrenskraft.

I Medlingsinstitutets analys är det svårt att finna stöd för detta.

Sedan finanskrisen 2008 har löneökningarna i Sverige växlats ner, från omkring fyra procent per år till strax över två procent.

Medlingsinstitutet bedömer (när statistik till och med november är klar) att de totala löneökningarna för hela 2017 landar på 2,5 – 2,6 procent.

Det är bara en marginell ökning jämfört med 2016, trots högkonjunktur och brist på arbetskraft.

Bakom dämpningen av löneökningarna ligger framför allt en svagare utveckling av produktiviteten (alltså hur mycket vi producerar per timme).

Fram till början av 2000-talet ökade produktiviteten med omkring tre procent per år, på senare tid med en procent per år.

– Den svenska lönebildningen har visat god anpassningsförmåga, säger Valter Hultén, makroekonomisk analytiker vid Medlingsinstitutet.

En närmare granskning visar att takten i löneökningarna, liksom ökningen av de totala arbetskostnaderna per timme, har dämpats det senaste årtiondet i både USA och de flesta europeiska länder.

Utifrån vår analys är det svårt att påstå att lönebildningen har försvagat svensk konkurrenskraft

I Sverige har dämpningen inte varit fullt lika stark som i exempelvis Norge, Danmark och Finland.

Men den relativt starka svenska kostnadsutvecklingen i Sverige (som vi delar med Tyskland och Österrike) återspeglar en starkare ekonomisk utveckling än i andra länder.

En rad mått tyder på att svensk konkurrenskraft har stått sig.

Kinas intåg på världsmarknaden har gjort att andra länder tappat marknadsandelar – men Sverige har tappat mindre än andra.

Sveriges BNP per invånare var 17 procent högre än genomsnittet för OECD-länderna 2016, och vi ser ut att ha behållit vårt relativa välstånd sedan före finanskrisen.

Sverige har under några år haft både stigande reallöner och ökad sysselsättningsgrad.

Lönsamheten i näringslivet har förbättrats, och 2017 var den ”god” enligt industrins eget omdöme.

– Utifrån vår analys är det svårt att påstå att lönebildningen har försvagat svensk konkurrenskraft, sammanfattar Valter Hultén.