Svarta pantern gör framtiden ljus för svart kultur

Black Panther är den första Marvelfilmen med en svart superhjälte som huvudkaraktär.

Inför den amerikanska biopremiären hade den sålt fler förhandsbiljetter än någon annan film i bolagets historia.

Filmen är en så kallad blockbuster med en budget på 200 miljoner dollar och ett brett tilltal som resultat, men i själva verket är det svårt att tänka sig en superhjältefilm med större politisk sprängkraft 2018.

Handlingen kretsar kring tronarvingen T’Challa, alias Black Panther (spelad av Chadwick Boseman). Efter sin fars död är det han som står på tur att ta över tronen och de övermänskliga panterkrafterna i Wakanda – ett fiktivt afrikanskt land, vida överlägset resten av världen i fråga om teknologi och naturresurser.

Att filmen är gjord av en svart regissör, Ryan Coogler, har en i stort sett helt svart rollista, och dessutom får premiär under den årliga ”Svart Historia-månaden”, som firar afroamerikansk kultur, gör att Black Panther på förhand har fått stort symbolvärde i USA.

Entusiasmen över Black Panthers dagsaktuella betydelse i Donald Trumps USA gör att det nästan verkar ha glömts bort att det inte är en nyskriven karaktär.

Superhjälten dök upp i Marvels serietidning Fantastic Four redan 1966 – precis när den amerikanska medborgarrättsrörelsen kulminerade.

För regissören Ryan Coogler var serietidningen viktig under barndomen i Oakland i norra Kalifornien.

I flera intervjuer har han berättat om känslan av att som åttaåring hålla i ett nummer av tidningen för första gången. Vad identifikationen med en svart superhjälte gjorde för hans självförtroende.

I dag är 31-årige Ryan Coogler en av USA:s mest hyllade unga regissörer – efter sin kritikerrosade regidebut, Fruitvale Station.

Hyllningarna lär knappast avta efter att Black Panther fått premiär.

Under den officiella presskonferensen i Los Angeles i januari berättade Ryan Coogler om hur han presenterade sina visioner för filmen för Marvel Studios chef, Kevin Feige.

– Jag klargjorde att jag ville göra en film med alla de komponenter som Marvelfilmer normalt sett har, men samtidigt ha med vissa teman. Och han sa: ”Bra, gör så!”, vilket jag inte hade väntat mig alls. Men Kevin vill skapa underhållning som manar till eftertanke, och under inspelningen av filmen blev jag gång på gång uppmuntrad av honom att göra berättelsen allt mer personlig.

Jämlikhet, empati kontra hämnd och kolonialism är några tydliga teman i filmen, med klara paralleller till de rasrelaterade ojämlikheter som präglar dagens USA.

Vår populärkultur är så extremt präglad av afrikansk kultur och all populärmusik har sitt ursprung i Afrika. Det är på tiden att folk nu kan se det klart och tydligt i en av årets största filmer

Kvinnorollerna i Black Panther skiljer sig också markant från andra Marvelfilmer, vilket känns särskilt uppfriskande i ett post-Weinstein-Hollywood där Metoo-debatten startade.

Oscarsvinnaren Lupita Nyong’o från Kenya spelar den kvinnliga krigaren Nakia som som långt överskrider klyschan ”stark kvinna”, och har en sammansatt personlighet.

Som research reste regissören Ryan Coogler till Sydafrika och åkte omkring ensam i landet i flera veckor.

– Ingen i min familj hade haft möjlighet att resa dit innan, säger Coogler till tidningen Entertainment Weekly. Afrika hade nästan blivit till en mytisk kontinent för oss, och det är den nog för många afroamerikaner. Min resa var nödvändig för att jag skulle kunna berätta den här historien.

Musiken har Ryan Coogler lyft fram som en av filmens bärande komponenter.

Soundtracket har hajpats i månader innan släppet och är producerat av den hyllade rapparen Kendrick Lamar, i samarbete med den svenske låtskrivaren och producenten Ludwig Göransson (alias Ludovin).

Göransson har också komponerat filmens signaturmusik, och blev nyligen flerfaldigt Grammynominerad för sitt arbete med den amerikanske rapparen Childish Gambinos senaste album.

Även Göransson reste till Afrika för att hitta inspiration. I sista minuten blev han medbjuden på en turné i Senegal och Mauretanien av den senegalesiske artisten Baaba Maal.

– Resan blev livsomvälvande, säger Ludwig Göransson till Arbetet på plats i Los Angeles.

Efter tjugo timmars flyg till Dakar och flera timmars bilfärd på grusvägar i den senegalesiska natten kom Ludwig Göransson fram till stenhuset där Baaba Maal satt i sin skrud och väntade på att spela.

– Första låten inleddes med ett piano, sedan började Baaba att sjunga, vilket nästan lät som en bön ut till folket. Efter det kom en så kallad ”talking drum” (en timglasformad trumma) in i ljudbilden, och då bestämde jag mig för att det skulle bli Black Panthers signaturljud. Jag frågade om de kunde spela namnet ”T´Challa” på trumman, vilket blev filmens huvudtema. Varje gång T`Challa är i bild hörs rytmen ta-cha-la.

Ludwig Göransson, som även har skrivit musiken till Ryan Cooglers tidigare filmer Fruitvale Station och Creed, är stolt över att få vara del av en film som han anser vara historisk.

– Vår populärkultur är så extremt präglad av afrikansk kultur och all populärmusik har sitt ursprung i Afrika. Det är på tiden att folk nu kan se det klart och tydligt i en av årets största filmer.