I fredags invigde Gabriela Pichlers Amatörer Göteborgs filmfestival.

Pichler, som fick stort genombrott med Äta sova dö 2012, återvänder här till småorten som kämpar hårt med arbetstillfällen.

Kommunledningen i fiktiva Lafors hoppas att ett tyskt lågprisvaruhus ska etablera sig på orten. Genom rörliga bilder ska attraktionskraften bättras på.

Filmen använder nästan uteslutande amatörer som skådespelare, i ett slags modernt bygdedrama baserat på komiska situationer och anarkistiskt bildspråk.

Pichler, som skrivit filmen tillsammans med Jonas Hassen Khemiri, ställer frågor kring representation, hur olika vi väljer att framställa oss själva och vem som har rätten till den officiella versionen.

Alternativa bilder av verkligheten är annars ett gångbart tema i festivalvärlden, där allt flera filmare ifrågasätter vedertagna sanningar till förmån för andra perspektiv, filmer som hanterar samhälleliga problem utan att bara reproducera bilden av dem.

Dokumentären En bra vecka för demokratin tar åskådaren med under tre årgångar av Almedalsveckan, från 2015 till 2017, då NMR tilläts inta Visbys gator.

Regissören Cecilia Björk slår följe med Alice Bah Kuhnke och Ebba Busch Thor bakom kulisserna, med intentionen att skildra politikerveckan bortom mediernas vanliga rubriker.

En demaskering som ger en bredare bild av Almedalen som fenomen.

Reconstructing Utøya har premiär först i höst men presenterades med filmklipp och samtal under festivalen.

Regissören Carl Javér vill bort från gärningsmannen för att i stället skildra överlevarna, som med hjälp av yngre landsmän rekonstruerar händelseförloppet i en svart studio.

Ungefär samtidigt väntas två andra Utøya-produktioner få premiär: Paul Greengrass (Bourne) regisserar för Netflix och norska Erik Poppe gör en spelfilm.

Om dessa två till betydande del lär följa Hollywoods konventioner verkar Reconstructing Utøya bli något helt annat: terapi och krishantering på hög nivå, för överlevarna och alla andra som traumatiserades av händelserna den 22 juli 2011.