Det krävs omedelbar kraftsamling mot skjutningarna
Utrotar vi inte de underliggande förutsättningarna för kriminalitet så kommer kriminaliteten inte heller att långsiktigt minska, skriver Arbetets politiska redaktör.
Alla säger samma sak: Vi måste stävja våldet på våra gator och torg. Men varför är det då så erbarmligt svårt att nå någon enighet om hur?
Att garantera den personliga säkerheten för medborgare och deras närmaste är med rätta samhällets mest nödvändiga uppgift.
Det är därför inte underligt att partierna flyttar upp människors rädsla högt upp på dagordningen när våldet och dödsskjutningarna eskalerar.
Speciellt då vi nu går in i ett valår. Våldet, det kriminella dödandet finns mitt ibland oss, och det är nödvändigt att stoppa det.
Här finns egentligen ingen politisk oenighet. Från Sverigedemokraternas sida är det visserligen tveksamt hur och mot vilka de vill använda Sveriges poliskår om de får makt att bestämma.
Men även yttersta Allianshögern är med på tåget, åtminstone i något som liknar en ”nattväktarstat” i ny tappning.
Enligt begreppet ”nattväktarstat” som marknadshyllande ultraliberaler drömde om på 1700-talets slut skulle statens enda uppgift vara att låta poliser vakta marknader så att ingen skulle stjäla affärsmännens varor.
Allt annat tjafs, som sjukvård, utbildning och äldrevård i stället för ättestupa, var inget staten skulle lägga sig i, ansåg de.
Men i dag kan vi över partigränserna inte ens enas om ett grundläggande samhälleligt skydd i form av rättsväsende och polisresurser.
I stället går varje parti sin egen väg och beskyller resterande partier för flathet där vad som helst kan blandas in som misstänkliggör motståndaren.
Så är både Miljöpartiet och Vänsterpartiet extra utsatta för beskyllningar att inte ta våldet på allvar.
Detta för att de har en mer positiv syn på flyktinginvandring och eftersom detta kopplas ihop med det faktum att en stor del av gängvåldet utförs av andra generationens invandrare i våra förorter.
Liberalernas linje om hårdare straff för nästan allt som görs och alla som begår brott följer formulär 1A i politiken men bär inte med stöttande forskning.
Och KD:s försök att profilera sig genom att föreslå att tidigare kriminellt belastade ska vårdas på särskilda avdelningar när de blir skjutna är så dumt så klockorna stannar.
Det handlar inte om att skapa ett avgränsat sjukhus-zoo för ”de andra”, de som inte kan sköta sig utan att ideligen gå omkring och skjuta varandra. Det handlar om att stoppa alla skjutningar och allt våld, var det än är.
Och KD:s andra förslag, att folk som inte sköter sig, till exempel våldsamma anhöriga, ska kunna avhysas från sjukhusen, är sedan länge redan genomfört. Återigen har KD inte läst på innan de kastar sig in i en diskussion.
Tyvärr har Allianspartiernas förslag ofta denna aura av okunskap kring sig.
Så till exempel när Centerpartiets ungdomsförbund vill legalisera Cannabis utan att reflektera över att de då tar bort polisens kanske främsta vapen mot den kriminella gängverksamheten.
Här fick CUF också medhåll av den miljöpartistiska riksdagsmannen Anders Schröder som även han ville legalisera Cannabis innan han fick en åthutning av partiledningen.
Den socialdemokratiska linjen med hårdare straff och utbyggda fängelser då? Fungerar det?
Hall ska snart kunna ta hand om 70 procent fler interner och anläggningen byggs nu ut efter att under lång tid ha slagit igen avdelningar. Är det verkligen en väg till ett säkrare samhälle?
Ja, uppföljande studier i såväl USA som Sverige visar att kriminaliteten i samhället minskar under de perioder då många av de mest kriminellt belastade personerna i samhället sitter inlåsta. Genom att hålla de värsta förbrytarna inlåsta ökar alltså säkerheten för övriga medborgare, en lika sorglig som nödvändig insikt.
Men, och det är en lika viktig insikt, på hela populationen visar studier att brottsligheten inte minskar genom att vi generellt inför hårdare straff.
En fungerande politik måste alltså kunna kombinera rättsliga och polisiära insatser för att ge den trygghet vi eftersträvar här och nu med långsiktiga satsningar för att samtidigt stävja inflödet av personer i kriminalitet.
Nät det gäller den första delen, dagens polis och rättsväsende, borde även nattväktarstatsentusiasterna på högerkanten sluta trassla till det för sig när de debatterar kraftfulla åtgärder här och nu för att låsa in kriminella och säkra gatorna.
Så får vi hoppas att svenskarna är tillräckligt kloka för att inse att det även behövs den andra delen och detta valår röstar på ett parti som vill minska kriminaliteten även på sikt.
Utrotar vi inte de underliggande förutsättningarna för kriminalitet så kommer kriminaliteten inte heller att långsiktigt minska.
Det är en insikt som inte på något sätt går att kombinera med högerns välfärdsnedrustning och vurm för nattväktarstaten.