”Etablerings­anställningar lika med subventionerad arbetskraft?”

Beslutet om etableringsjobben verkar vara en uppgörelse utan att förtroendevalda som finns ute på arbetsplatserna fått lyfta sina åsikter.

Var finns LO-distriktens, LO-facken och fackklubbarnas åsikter i frågan?

I ett historiskt perspektiv så visar alla avtalsförhandlingar att arbetsköparna vill betala så låga löner som möjligt. Tanken är ju att den anställde ska producera mer än vad hen kostar.

Företag som är likvärdiga i kompetens och teknisk utveckling konkurrerar med pris och kvalité. För att hålla sig kvar på marknaden så är det lönekostnader som måste pressas.

I ett historiskt perspektiv så visar alla avtalsförhandlingar att arbetsköparna vill betala så låga löner som möjligt

Det ligger då nära till hands att etableringsstödet kan utnyttjas till att förstärka den egna kassan. Inom industrin finns många arbetsuppgifter som har kort upplärningstid. Övervägande delen av arbetet är monotont, metodiskt, ett effektivt standardiserat kontrollerat tillvägagångssätt som kan läras på kort tid.

Anställningsförfarandet på dessa arbetsplatser går tillväga på sådant sätt att den nyanställde får börja med lätta arbetsuppgifter som arbetskamrater lär ut.

En avtalsenlig lön betalas ut redan första timman och den anställde medverkar redan efter några timmar eller dagar, beroende på arbetsuppgiften, till företagets resultat.

Efterhand som tiden går ökar lönen enligt framförhandlade lokala avtal. Under semesterperioder anställs semestervikarie.

Exempelvis börjar de några dagar innan semesterperioden och lär sig begränsade arbetsuppgifter som de sedan ska sköta under semesterperiodens åtta veckor.

Jag inser att det är viktigt att människor som står långt från arbetsmarknaden får arbete men med detta förslag ger endast arbetsköparen möjlighet till subventionerad arbetskraft

Med de nu föreslagna etableringsstöden kan arbetsköparen för en struntkostnad på 8 000 kronor i månaden anställa ur de aktuella grupperna och komma ifrån stora delar av de faktiska lönekostnaderna.

Jag inser att det är viktigt att människor som står långt från arbetsmarknaden får arbete men med detta förslag ger endast arbetsköparen möjlighet till subventionerad arbetskraft.

Arbetsköparen kommer inte anställa fler än de som han behöver för att få vinstgivande arbetsuppgifter genomförda. Den låga lönekostnaden på 8 000 kronor minskar naturligtvis också skatteintäkter, sociala avgifter och avtalspensioner.

I stället så får staten ytterligare utgifter på den lön som staten själv ska betala i stället för arbetsköparen.

Nu är uppgörelsen ett faktum och jag kan bara rekommendera att fackligt förtroendevalda noga förhandlar villkoren innan etableringsstödet införs på den egna arbetsplatsen.

Utbildningsplaner och frekventa avstämningar som bestämmer när den anställde är klar med sin utbildning.