Ännu en gång har Svenska Akademien lyckats överraska alla experter och vadslagningsbolag. Mest förvånad verkade författaren, Kazuo Ishiguro, själv vara. I en intervju med BBC avslöjade han att han inte ens hade blivit kontaktad av Svenska Akademien innan offentliggörandet och därför var osäker på om det hela var ett skämt.

– Det är en stor ära, framför allt för att det här betyder att jag följer i fotspåren av de främsta författarna som levat, så det är enastående lovord, säger Ishiguro i en kommentar till BBC.

Kazuo Ishiguro. Foto: Jane Brown

Årets nobelpristagare i litteratur är en 62-årig engelsman född i Nagasaki, Japan. Det är inget omfattande författarskap som belönas, sju romaner har det blivit hittills – men med en tematisk bredd. Den ständiga sekreteraren sa efteråt att Ishiguro är en korsning av Jane Austen och Franz Kafka. Klassamhället, utanförskap och framtidsvisioner är några bärande teman i hans böcker som ofta har ett tillbakablickande perspektiv.

”Som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”, lyder Svenska Akademiens motivering.

Mest känd är Kazuo Ishiguro för Återstoden av dagen (The remains of the day) som han vann Man Booker Prize för 1989 och som har filmatiserats med Anthony Hopkins i huvudrollen som känslomässigt hämmad butler.

Även sci-fi-romanen Never let me go har blivit en fascinerande långfilm. I sina etiska frågeställningar och sin dystopiska framtidsvision påminner berättelsen i mycket om den favorittippade Nobelpriskandidaten Margaret Atwoods Handmaid’s tale.

Det är alltså en lättillgänglig författare som De aderton har valt i år. Det är också en europé ­– för åttioförsta gången i ordningen – och en man – för hundrade gången – som prisbelönas. Lite fantasilöst kan tyckas, Nobelpriset i litteratur är ju en unik dörröppnare och möjlighet för den stora läsarkretsen att upptäcka världen. Inte minst i dag när bokläsandet och bokförsäljningen går ned och den smalare litteraturen behöver all draghjälp den kan få.

Med tanke på att Bob Dylan fick priset i fjol och årets pris går till en filmatiserad författare kan man lite elakt undra om även Svenska Akademien har tröttnat på att tugga i sig stora författarskap. Varför läsa boken när man kan lyssna på skivan eller se filmen?

”Nästa år blir det väl David Lynch”, som Akademiens fränaste kritiker Ebba Witt Brattström konstaterar.

Men för oss som bara sett filmerna baserade på Kazuo Ishiguros böcker återstår ett överblickbart författarskap att upptäcka.