Någonting har hänt i Bryssel. Trots en borgerlig övervikt i EU-parlamentet har EU-samarbetet på senare tid tagit flera positiva beslut om arbetstagares rättigheter.

Men de svenska borgerliga ledamöterna i EU-parlamentet säger nej.

För Moderaterna och Kristdemokraterna betyder det att de inte bara hamnar på kollisionskurs med den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet, de kolliderar även med sin egen politiska grupp, den stora konservativa gruppen EPP.

Det här får europeiska borgerliga partier att skruva på sig lite extra när den svenska Alliansens ledamöter kommer på tal.

Svenska borgerliga ledamöter ses allt oftare som en udda grupp, en högerklick inom det europeiska borgerliga samarbetet.

De nya reglerna – som svenska Alliansledamöter alltså avskyr – säger att löner i det land man jobbar i ska gälla för alla, att den nedåtgående pressen mot arbetares löner ska motverkas och att de nya reglerna ska bli ett stöd för de företag som vill ha schyst konkurrens.

Allt detta står i de nya utstationeringsdirektiv som både EU-parlamentet och EU:s ministerråd har sagt ja till, även om en del förhandlingar återstår.

Bakom omsvängningen står inte bara en ny social insikt hos de europeiska borgarna. En klar orsak är också det nationella marknadstänkandet.

Även de borgerliga partierna inser att det egna landets företag kommer att konkurreras ut om lönedumpningen får fortsätta.

Men för svensk borgerlighet är ambitionen att hålla arbetares löner nedryckta uppenbart viktigare än att värna svenska företag och svenska arbetstillfällen.

En annan orsak är det starka kristdemokratiska inslaget i EPP. De europeiska kristdemokratiska partierna har visserligen en klart uttalad borgerlig profil men kombinerar det med ett kristet grundbudskap om att värna den utsatta människan.

Svenska KD:s representant Lars Adaktusson däremot driver uppenbart den motsatta linjen, att söka nedvärdera arbetares värde.

Omsvängningen hos den europeiska borgerligheten beror också på hotet från dagens ultranationalister.

Europas kristdemokrater inser att sämre levnadsvillkor för arbetare gynnar extremhögern, en insikt som uppenbart saknas hos svenska moderater och kristdemokrater.

Till och med de öststater som tidigare vunnit på låglönekonkurrens har börjar svänga.

I ministerrådet spräcktes för första gången de fyra länder som vanligtvis håller ihop, Slovakien, Polen, Ungern och Tjeckien, när Slovakien och Tjeckien ställde sig bakom de nya bättre förbättrade reglerna.

Av de fyra är det alltså bara de två ultrareaktionärt styrda länderna Polen och Ungern som fortfarande ansluter sig till den svenska borgerlighetens lönesänkarlinje.

Liberalerna och Centern då? Dessa båda partier ingår i den betydligt mindre mittengruppen ALDE där åsikterna är mer splittrade.

Det intressanta är dock att även Centerpartiet har anslutit sig till det moderata och kristdemokratiska argumentet att säga nej till bättre villkor för arbetare eftersom de, som de påstår, inte vill ha ökad överstatlighet från EU.

Det är naturligtvis inte sant. Sveriges Allianspartier har alltid varit för ökad makt åt EU så länge de kunnat använda EU som ett vapen mot arbetares rättigheter.

I dag har läget ändrats och Sverige har vid flera tillfällen hotats av EU-böter för de omänskliga lagar om usel anställningstrygghet som Alliansen införde. Först då började Alliansen prata om EU:s hemska ”överstatlighet”.

Under hot från låglönekonkurrens och hot från högerextremism har den borgerliga politiska arenan i Europa svängt.

Men svensk borgerlighet kämpar ivrigt och oförtrutet vidare med sin huvudambition, att försämra alla arbetares löner och villkor.