Sjukpenningskrav prövas i högsta instans
En kvinna som har händerna förstörda av artros. En man vars rörlighet är mycket begränsad av övervikt och trasiga knän. Nu prövar högsta instans Försäkringskassans beslut om att neka dem sjukpenning.
Enligt Försäkringskassans beslut från 2015 vore det möjligt för kvinnan som har svårt att använda sina händer att söka annat arbete än det i handeln som hon varit halvtidssjukskriven från.
Det slogs fast att hon skulle kunna klara jobb som inte belastar fingerlederna lika mycket. Även mannen med grav övervikt och trasiga knän fick avslag på sin ansökan om sjukpenning år 2015.
Försäkringskassan menade att han, trots mycket kraftigt begränsad rörlighet, kunde klara ett fysiskt lätt arbete där man i huvudsak sitter.
Efter överklaganden har båda fått rätt i förvaltningsrätten, men förlorat i kammarrätten. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen gett prövningstillstånd.
Det är LO-TCO Rättsskydd som driver fallen. Robert Sjunnebo, enhetschef där, hoppas på ett klargörande – antingen av att reglerna har tillämpats fel eller av att de måste ändras
– Men i avvaktan på det här är det väldigt många människor som far illa på så sätt att de inte får försörjning, säger han.
Arbetet har tidigare skrivit om hård facklig kritik mot nuläget. De senaste åren har andelen personer som nekas sjukpenning ökat kraftigt. Enligt kritiken hänger det samman med regeringens mål om att snittet ska ned till nio dagar om året med sjukpenning till slutet av år 2020.
På LO TCO Rättsskydd hade antalet ärenden om sjukpenning och sjukersättning redan efter årets första tio månader fördubblats jämfört med hela 2016.
– Vi har svårt att se någon annan anledning än att Försäkringskassan har blivit betydligt hårdare i sin bedömning av vad man kan utföra för arbete, säger Robert Sjunnebo.
Vad tror du det beror på?
– Att Försäkringskassan har fått fler handläggare, men även att regeringen har det här siffersatta målet. I verksamheter tenderar man att prioritera siffersatta mål mer än andra mål.
Karin Olsson, områdeschef på Försäkringskassans avdelning för sjukförsäkringen, har tidigare sagt till Arbetet att målet inte lett till hårdare bedömningar. Hon menar att besluten snarare hamnar mer rätt nu, i och med att man fått fler handläggare:
– Vi har ökat kvaliteten i bedömningarna. Då hittar man mer arbetsförmåga.
Vanligast hos LO TCO Rättsskydd är ärenden om personer som varit sjukskrivna i mer än 180 dagar och därmed inte får sin förmåga mätt bara mot den egna arbetsplatsen, utan även mot ”normalt förekommande” jobb på hela arbetsmarknaden.
Det var den gränsen som kvinnan med artros passerat. Mannen vars fall ska upp till i Högsta förvaltningsdomstolen prövades mot hela arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet.
Nu kommer Högsta förvaltningsdomstolen få pröva vad ”normalt förekommande arbete” är.
– Försäkringskassan fyller mer eller mindre begreppet med vilket innehåll som helst. Det finns väldigt få individer i dag som inte Försäkringskassan anser har en arbetsförmåga, säger Robert Sjunnebo.
Han önskar att Försäkringskassan vore skyldig att peka på någon konkret typ av arbete som man menar att den sjuke skulle klara.
Nu hänvisas i allmänna ordalag till lättare arbeten där man inte behöver gå eller stå. Robert Sjunnebo kallar det ”hittepåarbeten”.