Maja Lundgren: Kanske var jag lite för snäll

– Det var ju detta jag såg framför mig, så det är underbart faktiskt, säger Maja Lundgren när vi ses hemma hos henne.

Det har varit ganska tyst kring författaren Maja Lundgren de senaste åren – fram till för ett par veckor sedan.

Plötsligt började olika röster att påminna om Myggor och tigrar och peka på likheterna med dagens Metoo-rörelse.

I P1 har Ulrika Knutson kåserat om att Maja Lundgren förebådade Metoo och att många är skyldiga henne en ursäkt.

I dag har över 70 000 svenska kvinnor ställt sig bakom ett Metoo-upprop i över femtio branscher.

I så fall skulle väl jag också vara tvungen att be om ursäkt och det kommer jag aldrig att göra

Maja Lundgren stod för tio år sedan ensam, med få som backade upp henne.

Men någon ursäkt är Maja Lundgren inte intresserad av, säger hon när Arbetet träffar henne i den enrummare i Midsommarkransen där hon bott i 24 år.

– Nej, det är jag inte. Dels skulle de inte bli uppriktiga och dels är jag själv väldigt plump i boken. I så fall skulle väl jag också vara tvungen att be om ursäkt och det kommer jag aldrig att göra, säger hon och ler skälmskt.

Flera medier rycker i Maja Lundgren för tillfället, det är många som vill höra hennes första reaktioner på Metoo-vågen för att få perspektiv på händelseförloppet.

Men först träffar hon Arbetet, tidningen som hon tidigare har frilansat för på kultursidorna.

I Myggor och tigrar beskriver hon hur hon haft kärleksrelationer med två av mina företrädare på kulturredaktörsposten.

Maja Lundgrens kontroversiella dokumentärroman skapade konvulsioner i Kultursverige när den kom. I Myggor och tigrar löper historierna om det namngivna svenska kulturlivet och camorran i Neapel parallellt.

Särskild uppmärksamhet fick de delar av boken som handlar om hennes tid som vikarie på Aftonbladets kulturredaktion.

Den manliga dominansen var total och på tjugo kulturartiklar kunde en vara skriven av kvinna.

Hon, den begåvade och Augustprisnominerade författaren, kände sig tillbakahållen, förminskad och sexistiskt mobbad på redaktionen. De små myggsticken spred gift.

Först försökte hon smälta in och satte på sig stora bylsiga tröjor för att inte dra till sig blickar från manliga kollegor.

Till sist blev hon förälskad i sin chef. Kanske var det kärlek, kanske var det anpassning.

Hon började tolka in budskap i rubriker… Det sistnämnda fick flera kritiker att efteråt galenförklara henne.

Chefen för Aftonbladet kultur var en av många som reagerade starkt på att bli uthängd med namn i Myggor och tigrar.

Kollegor skrev kritiska och upprörda artiklar, vissa ansåg att romanen borde ha stoppats. Den dåvarande chefen för DN Kultur ifrågasatte till och med Maja Lundgrens mentala hälsa.

Maja Lundgrens brott? Hon bröt mot den tysthetskultur – omerta som det kallas i italienska maffiakretsar – som nu spruckit i ljuset av Metoo-rörelsen.

– Det är väldigt blandade tankar och känslor, svarar hon när jag frågar hur hon har reagerat på de senaste veckornas vittnesmål och de manliga profiler som förlorat sina jobb till följd av detta.

Å ena sidan vill jag bara jubla: det här är en revolution som kommer att förändra hela världen!

– Å ena sidan vill jag bara jubla: det här är en revolution som kommer att förändra hela världen! Begränsningen av rörelseutrymmet kommer inte längre att finnas. Men det finns inga quick fix-lösningar, även om det i grund och botten är fantastiskt, säger Maja Lundgren.

Hon menar att det är alldeles för hierarkiskt och för stora löneskillnader på arbetsplatserna, kanske särskilt i kulturen.

Det skapar en grogrund för trakasserier och maktutövande.

– Det är enorma klassklyftor även inom ett företag, i mediebranschen är det nästan övertydligt. Skillnaden mellan cheferna och alla vikarier som skramlar omkring utan någon som helst säkerhet är för stora.

– Jag såg på någon lista vad Björn Wiman (DN Kulturs chef, reds anm) tjänar och det var fruktansvärda summor. Varför? Vad ska de ha så mycket pengar till? säger hon.

Särskilt Aftonbladet har hamnat i blåsväder under Metoo-vågen. Flera av deras profilerade skribenter är inte i tjänst efter allvarliga anklagelser från kvinnor.

Händelserna känns igen från Myggor och tigrar. Återigen är Aftonbladet i fokus för en debatt kring grabbiga strukturer.

– På sätt och vis finns det likheter med Metoo, samtidigt är Myggor och tigrar något helt annat. Jag går över en massa gränser åt olika håll. Men framför allt handlar den om ambivalens; jag är inte på något enkelt sätt ett offer eller en hjältinna, säger Maja Lundgren.

Nu när du sett reaktionerna på Metoo-uppropen, känns det bittert att du fick ett helt annat mottagande för tio år sedan?
– Nej, det gör det inte. Jag tror inte att man ska lita så mycket på det välvilliga mottagandet av Metoo. Det är mer som en flockmekanism, det blir väldigt tydligt när jag ser hur samma personer som kritiserade mig nu hakar på Metoo-debatten, säger hon och upprepar:

– Bitter är jag inte.

Hon berättar att hon drevs av en enorm ilska när hon skrev Myggor och tigrar, en vrede hon har burit på sedan hon var barn.

Framför allt handlar den om ambivalens; jag är inte på något enkelt sätt ett offer eller en hjältinna

När hon är arg eller känner sig förorättad förvandlas hon nästan till Hulken, skriver hon i boken.

– Det är helt sant! Nu var det ett tag sen faktiskt. Ilskan kommer plötsligt och kan överrumpla mig. Det kan vara rätt skönt faktiskt.

Kanske var det därför hon trivdes så bra i Neapel, funderar hon. Där kunde kvinnorna få vredesutbrott utan att det ansågs galet.

Själv står Maja Lundgren för de ”fula ord” som hon har skrivit och sagt.

– Jag har till exempel skickat ett mejl till Aftonbladets kulturredaktion om att jag skulle hälla kaustiksoda i käften på dem om de inte skärpte sig angående sexismen på sidan. Det är inte okej, det är inte ett vuxet beteende, man får inte säga sånt. Men jag tänker inte be om ursäkt, för det var något jag var tvungen att göra. Jag stod bara inte ut!

Hade du gjort något annorlunda om du kunnat?
– Jag tror inte det, kanske var jag lite för snäll ibland.