Daniel Lehto: Friheten att välja kläder är absolut

Det är inte så att jag tycker att kläderna ska spela någon roll, eller att jag tycker det är rätt att flytta fokus från förövare till offer baserat på offrets val av kläder.

Det är inte heller så att jag tycker att någon ska begränsas i sitt sätt att uttrycka sig eller hitta sin identitet.

Samtidigt vet jag att det finns de som blev tappade när de var små, och därför inte kan uppföra sig.

Därför blir det en balansgång mellan friheten att vara den man vill, och en riskbedömning för vad det kan kosta.

Allt eftersom barnen blir större ändras deras intressen och uttryck. Det märks inte minst i valet av kläder.

Jag har dragits in i många diskussioner om detta, och tenderar att vara ganska ensam i min ståndpunkt: Ja, jag tycker man ska få klä sig som man vill. Och där hade jag velat sätta punkt.

Därför blir det en balansgång mellan friheten att vara den man vill, och en riskbedömning för vad det kan kosta

I en perfekt värld skulle det inte ens ha varit något att diskutera. Det finns de som menar motsatsen, inte för att det kanske är fel att klä sig på ett visst sätt, utan av rädsla för vad som kan hända.

Kläderna skickar ut signaler. Den viktigaste signalen – håll händerna i styr – går dock somliga förbi.

Jag är fullt medveten om detta. Och det är dessa sorgliga krakar som är argumentet för att man ska begränsa sig.

Det är varken fel på logiken eller argumentet, det är fullt logiskt att vilja skydda sig och sina nära.

Men ändå, det gnager och skaver mer än betänkligt att någon ska behöva anpassa sig av rädsla att råka illa ut.

Att därför lära sina barn att de får vara sig själva, men att samtidigt vara medvetna om att det finns risker – som på intet sätt ska lastas dem – kan jag inte se som dumt.

Dumt är att ta sig friheter, att gå över gränsen. Dessutom är det brottsligt.

Rätten att få uttrycka sig själv och sin personlighet genom val av kläder är därför något jag inte är beredd att kompromissa med. Det går inte att anpassa sig för allt, mot allt eller att gardera sig in absurdum.

Men vilket samhälle är det vi vill ha? Ett där vi vidtar varje försiktighetsåtgärd genom att leva begränsade liv, i rädsla för att råka illa ut? Så ser inte mitt samhälle ut

Att bli sexuellt antastad kan hända även den som klär sig diskret. Det finns inga garantier. Även om du har hjälm kan du slå ihjäl dig med cykeln utan egen förskyllan, för det finns dårar också i trafiken.

Hur mycket jag än önskar att det inte var så, är det svårt att göra något åt faktum. Det finns gott om förövare.

Men vilket samhälle är det vi vill ha? Ett där vi vidtar varje försiktighetsåtgärd genom att leva begränsade liv, i rädsla för att råka illa ut? Så ser inte mitt samhälle ut.

Så för mina (och andras) barns rätt att klä sig som de vill utan att råka ut för förövare väljer jag att ta strid, vare sig det är pojkar som önskar gå i klänning eller flickor som klär sig på ett ”utmanande” sätt.

Om du ser till att hålla dig i skinnet, och att uppfostra dina egna barn till att respektera andra människors integritet och samhällets lagar, ja – då kan vi fortsätta vara på god fot med varandra.

Jag misstänker starkt att du inte skulle uppskatta alternativet.