Otrygga anställningar lyfts i metoo-uppropen
Flera av branschuppropen mot sexuella trakasserier lyfter otrygga anställningar som ett hinder för att våga säga ifrån. Charlott Richardson, förbundsdirektör på Medieföretagen, menar dock att det handlar om ett större, strukturellt problem.
Att det är svårt att våga berätta om sexuella trakasserier med en otrygg anställning i botten är något som lyfts fram i flera av de senaste veckornas branschupprop.
Några av dem är #närmusikentystnar för musiker, #visjungerut för sångare, #tystnadtagning för skådespelare och #deadline, uppropet för journalister som kom under tisdagen den 21 november.
Även utanför kultur- och medievärlden finns problem med otrygga anställningar i kombination med sexuella trakasserier.
LO:s rapport från i år, Sjuk av jobbet, visar att vård- och omsorgspersonal, restauranganställda, kundserviceanställda och anställda i detaljhandeln är extra utsatta.
Bland Handelsanställda är det vanligare att de med tidsbegränsade anställningar utsätts för sexuella trakasserier av kunder, enligt Handels.
Så här skriver journalisterna bakom uppropet #deadline:
”Många journalister har otrygga anställningar. Åtskilliga redaktioner har satt i system att lasa ut vikarier och inrätta tillfälliga projektanställningar. Många av oss är frilansare utan någon anställningstrygghet alls. Det gör att den som säger ifrån riskerar att straffas genom att förlora uppdrag eller inte få förlängt vikariat.”
Och musikerna i sitt upprop #närmusikentystnar:
”I musikbranschen jobbar vi dygnet runt, ofta med osäkra och tillfälliga anställningar. Att vara tillmötesgående och inte krångla blir extra viktigt för att inte bli utbytt. Detta gör kvinnor i musikbranschen till måltavlor för maktdemonstrationer som ofta är av sexuell karaktär.”
Likaså de kvinnliga sångarna i #visjungerut:
”De flesta av oss är frilansare och lever med en ständig oro över att inte få fler jobb. När man är utbytbar har man inte råd att vara besvärlig. Men nu tar vi risken tillsammans.”
I dessa, liksom flera andra upprop, vittnas också om hot om att få sina karriärer söndersmulade, om utfrysning och förminskande behandling på arbetsplatser i samband med trakasserierna.
Charlott Richardson, förbundsdirektör på Medieföretagen som ingår i Almega, tycker att det är viktigt att berättelserna kommer upp till ytan.
Hon pekar på att arbetet med att ändra attityder och värderingar måste göras ute på arbetsplatserna, men att de som arbetsgivarorganisation kan ge stöd och rådgivning.
Om just kopplingen till otrygga anställningar säger hon:
– Jag tror man gör det lite enkelt för sig att mena att det bara handlar om anställningsformer. Jag tror det är ett större strukturellt problem. Vi behöver jobba med attityder och med värderingar. Vi som arbetsgivarorganisation kan bland annat hjälpa till att bistå våra medlemsföretag i det arbetet, säger hon.