En ödelagd värld tvingar fram stenhårda hierarkier

Det skrivs påfallande många dystopier i den svenska skönlitteraturen just nu. Det är inte så konstigt, inser var och en som följer med i nyhetsflödet.

För en undergångsintresserad författare innehåller vår tid brunnar att ösa ur när det gäller ödeläggelse i form av krig och klimatförstörelse, iskall övervakningskultur, känslokyla och återupprättade uråldriga hierarkier.

Allt detta dyker upp allt oftare i romanerna just nu. Och i ruinerna av den värld som var irrar vi människor – inte sällan med vår levnadsstandard nerdragen till ett minimum, jagade av någon hotfull överhet.

Det yttersta ansvaret bär vi själva – det är vi som har förstört jorden och nu måste vi ta konsekvenserna av sabotaget.

Genre- och ungdomslitteraturen ligger av tradition i framkant när det gäller den här typen av skildringar.

Lizette Edfeldts debutroman Brännmärkt är en av de där svårkategoriserade böckerna som löser upp gränserna mellan ungdoms- och vuxenlitteratur.

Det är en välskriven berättelse som med behållning kan läsas av såväl unga som äldre vuxna; en bok i sf-genren med ambitionen att lyfta sig till en viss allmängiltighet.

Brännmärkt är en av de där svårkategoriserade böckerna som löser upp gränserna mellan ungdoms- och vuxenlitteratur

Brännmärkt är första delen i en planerad serie med övertiteln Imperiet.

Detta ”imperium” är en post-apokalyptisk värld där jordens resurser är så gott som uttömda av naturkatastrofer, krig och sjukdomsepidemier.

De knappa omständigheterna har lett till att mänskligheten inordnats i ett slags kastsystem bestående av tio ranger.

De är uppkallade efter det grekiska alfabetet, där Alfa är den högsta rangen och Kappa är den lägsta. Världen i sin tur är indelad i fyra zoner.

Umgänge mellan de olika hierarkierna är förbjudet, men de unga tjejerna Adeline och Amabelle har funnit varandra ändå. Adeline, som är bokens huvudperson, jobbar på sin pappas slakteri och tillhör den lägre rangen Theta, medan hennes bästa kompis Amabelle tillhör Alfa, den allra högsta rangen som har full bestämmanderätt över alla de andra och lever under närmast kungliga former.

Mellan de båda tjejerna uppstår en sällsynt vänskap. Den får ett abrupt slut när Amabelle blir dödad och Adeline plötsligt befinner sig inflyttad i hennes kropp.

Det finns överlag en sorts värme i den här romanen som välbehövligt tinar upp den iskalla inramningen

Hennes liv förändras drastiskt när hon tar över sin döda väninnas privilegierade liv och identitet.

Genom omständigheter som inte ska avslöjas här hamnar hon snart i ett maktspel och en kamp där hon utmanar hela Imperiet.

Nu tycker jag väl inte att intrigen är det mest engagerande med den här romanen, den är ganska omständlig och boken skulle med fördel ha kunnat kortas med minst hundra sidor.

Däremot är Adeline en kul romanhjältinna: slängd i käften och trotsig, impulsiv och inte alltid med det bästa omdömet.

Det finns överlag en sorts värme i den här romanen som välbehövligt tinar upp den iskalla inramningen.

Men det som framför allt gör den intressant är att Edfeldt använder sin mallade romangenre för att beskriva hur nöden driver människor in i hierarkier, och hur i sin tur klassamhället påverkar människorna.