Hur känns det att komma från den fackliga sidan och börja jobba på en myndighet?
– Det känns jättespännande och kul, samtidigt så lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin skulle bli tjänsteman och det har jag ju svikit. Men jag tänker att det är för en bra sak.

När Arbetet intervjuade dig i mars beskrev du dig själv som aktivist. Det här blir något helt annat?
– Ja, man kan ju inte vara riktigt lika mycket aktivist när man är myndighetsutövande. Men jag tänker att folk med erfarenhet från skyddsombudslivet och det fackliga livet är precis vad i alla fall jag vill se på Arbetsmiljöverket.

Vad ska du göra rent konkret?
– Jag hamnar på en avdelning som har oplanerad tillsyn, det vill säga åker ut på anrop från skyddsombud eller vanliga tillbud och arbetsplatsolyckor.

Vad vill du fokusera på?
– Mina hjärtefrågor är skyddsombudens rätt. Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara jäkligt motigt att vara skyddsombud. Man blir hotad och trakasserad och samverkan ser väl inte alltid ut som den ska göra enligt arbetsmiljölagen. Jag vill se till att skyddsombuden blir hörda och också fokusera på det psykosociala arbetet.

Det har satsats på fler inspektörer och det ska anställas ganska mycket nytt folk på Arbetsmiljöverket. Är det en smart väg att anställa personer från den fackliga rörelsen tycker du?
– Ja gud ja. Det är samma princip som i politiken. Det behövs folk som har jobbat på riktigt. Det är klart att det är en fördel att exempelvis ha varit kock när man besöker en restaurang eller ett hotell. Sen tror jag att Arbetsmiljöverket är duktigt på att anställa breda kompetenser.

På måndag är din första dag. Är du nervös?
– Jättenervös. Det är en stor förändring för mig. Jag går från ett decennium av nattjobb till dagjobb och ett väldigt ordnat liv. Men sedan Arbetet skrev om mig förra gången, då jag hade bestämt mig för att ta ett steg tillbaka, har jag varit tvungen att göra förändringar i mitt liv.