Barnarbetet ska bort till 2025

– 152 miljoner barn fortsätter att utnyttjas. Om vi inte gör mer och bättre så når vi inte målet att inget barn ska arbeta år 2025, sa Guy Ryder, generaldirektör för FN:s arbetsorganisation ILO i sitt öppningsanförande.

En panel av sju mäktiga män öppnade FN-organet ILO:s konferens som är det fjärde mötet för att få bort barnarbetet i världen.  Sedan det första i Oslo år 1997 har 100 miljoner barn räddats från barnarbete.

– Vi vet vad vi behöver göra: se till att internationella avtal om minimiålder följs, fokusera insatserna i fattiga områden och i konflikter där mest barnarbete förekommer, bekämpa fattigdomen och erbjuda utbildning åt alla, sa Guy Ryder.

Redan där hade barnarbetarnas organisationer protesterat, om de hade fått komma in på konferensen.

“Minimiåldern [på 18 år] lämnar oss barnarbetare utan skydd genom att göra oss illegala och får myndigheter att diskriminera och förfölja oss” skriver den latinamerikanska organisationen Molacnats i ett öppet brev till FN:s barnrättskommitté.

De tycker att man måste skilja exploatering från arbete som är nödvändigt för familjernas överlevnad parallellt med studier, och hävdar att deras rättigheter som barn kränks genom att de inte får uttala sig.

Ingen under 18 år ens får komma in på konferensen. Därför planeras en demonstration i staden på torsdagen.

Sveriges representant, statssekreterare Irene Wennemo, reagerade på bristen på barn.

– Målgruppen för den här konferensen är ju fruktansvärt frånvarande. Vi skulle inte acceptera att prata över huvudet på någon annan grupp, säger hon till Arbetet Global.

I panelen under seminariet om lagstiftning och social dialog berättade hon om Sveriges arbete i FN:s säkerhetsråd.

– Barn under 18 år borde aldrig rekryteras till väpnad konflikt, en av de värsta formerna av barnarbete. Ett prioriterat område i vår utvecklingspolitik är deras rätt till utbildning, hälsa och att göra sina röster hörda.

En man i publiken ställer en fråga direkt till Irene Wennemo: hur kan de arbetare som inte är organiserade ändå representeras?

– Det är viktigt att fackförbunden inte bara talar för starka grupper, utan också för svaga utan möjlighet till organisering. I Sverige har vi inte haft stora problem med barnarbete, men tvångsarbete och barnarbete bland migranter är ett ökande problem, sa hon.

Även paneldeltagaren Silvana Capuccio från den italienska fackliga centralorganisationen CGIL talade om tecken på bakslag i Europa.

– Barnarbete är inget som bara händer, utan det har kända orsaker: profit på andras liv och dåliga politiska beslut. Vi vet att det ökar där resurserna till fri skola och sjukvård minskar. Vi ser redan att fler barn hoppar av skolan i spåren av den ekonomiska krisen och ökande ojämlikheten i södra Europa. Värst är det bland de mest utsatta som migranter och romer, säger hon.

Även de barn som planerar att demonstrera på torsdagen kommer från Buenos Aires mest utsatta områden. De är osynliga för många eftersom de jobbar inne i kåkstäderna, eller utför hushållssysslor. Vissa så mycket att de missar en del av skolan.

– Jag arbetar inte, men jag passar mina småsyskon, lagar mat och tvättar när mamma jobbar, säger tolvåriga Luján från kåkstaden Villa Pampa som jag ringer upp med hjälp av en organisation som arrangerar demonstrationen.

Barnarbetare som Luján är osynliga i de officiella siffrorna. Och till skillnad från avlönat jobb ger deras arbete ingen status eller egenmakt – de “arbetar” ju inte.

Luján säger:

– Många familjer klarar sig inte om barnen inte jobbar. De kan ju inte bara förbjuda, i så fall får de säga hur vi ska klara oss. Men framför allt är det vår rättighet att uttala oss om saker som rör oss.

Kinga Sandén