Orden känns som is när de sprider sig ut i lokalen:

– Vi behöver inte känna skuld längre. Tyskland har bett om ursäkt tillräckligt länge för vad nazismen gjorde.

Orden sägs inte som ett minne av Kristallnatten för nu exakt 79 år sedan. Den fruktansvärda händelse där den nazistiska aggressionen mot judar 1938 gick in i en ny fas, en fas där de redan verksamma koncentrationslägren i rask takt skulle internera alltfler judar och människor med andra åsikter än nazismens.

Nej, orden är exempel på hur det nya högerpopulistiska partiet Alternative fur Deutschland, AfD, uttrycker sig. AfD var med sina 12,6 procent av rösterna det stora utropstecknet i det tyska valet i september och blev det första extremhögerpartiet i tyska Förbundsdagen sedan en del små högerpartier satt på mandat efter andra världskriget.

Det är uppenbart att Tysklands nödvändiga uppgörelse med nazisttiden sticker dem i ögonen. De vill inte kännas vid någon särskild uppgörelse med de krafter som orsakade Kristallnatten, kulmen på två veckors alltmer stegrande judeförföljelse.

400 människor mördades, fler än 20 000 judar arresterades, 7 500 butiker förstördes, 250 synagogor brändes ned.

Att AfD nu avfärdar all skuld är oroväckande. För naturligtvis är det inte bara ett resultat av att tiden har gått. I dagens Europa är det tvärtom viktigare än någonsin att ta avstånd från nynazism och extremhögern.

Nazismen är i högsta grad aktuellt och levande, i Tyskland såväl som i Sverige. Att ta avstånd från nazismen eller att peka på de år som gått och påstå att vi nu inte längre behöver befatta oss med minnet blir då detsamma som att ta ställning.

Det här är uppenbart, och det här vet ledningen i AfD. Och i stället för stöd till ultrahögern och nynazismen väljer AfD att kräva ett slut på ”skulden” för nazismens brott.

På gårdagens minnesseminarium över Kristallnatten av Arena Opinion berättade Tysklandskännaren och utredaren på Katalys Niels Stöber att ledningen i AfD sällan uttalar sig på sätt som kan tolkas som ett direkt stöd för nynazisterna.

Däremot grasserar nazisthyllningar ofta bland partiets gräsrötter. Här är förhållandena snarlika dem i svenska Sverigedemokraterna.

Efter att partiledningen med stor möda lyckats få de flesta i Sverigedemokraternas ledning att inte alltför högt visa sina högerextrema åsikter, till exempel genom att sjunga glädjesånger över mordet på Olof Palme, skratta hejvilt åt får som jämförs med judar när man sparkar på dem och säga att misshagliga polismän och journalister ska rensas ut när SD tar makten, så hörs dessa tankegångar ofta bland partiets gräsrötter.

Vad ska man då göra? Björn Elmbrant, journalist och författare till boken Innan mörkret faller anser att lösningen redan fanns hos Per-Albin Hansson, när han angav satsningar som det bästa sättet att skydda Sverige från att den spirande nazismen.

Och samma tankegångar har Niels Stöber.

Niels Stöber ser trots allt en chans för vänstern i Tyskland. För socialdemokraterna, som gjorde ett katastrofval, gäller det att helt bryta med den vandring mot höger som skett de senaste 10 till 15 åren.

Bland annat ville den tidigare socialdemokratiska förbundskanslern Gerhard Schröder införa ett nytt låglöneskikt i samhället där arbetare skulle få extra låga löner, vilket, som han ansåg, skulle få fler i arbete.

Det är förslag om att öka klasskillnaderna som vi mycket tydligt känner igen från dagens borgerliga Allianspartier i Sverige.

Högersvängen i Tyskland kom samtidigt som Tony Blair gjorde samma högergir med de brittiska socialdemokraterna Labour.

Och det är den direkta motsatsen till Per-Albin Hanssons strategi om att ”politiken måste tjäna folket”.

När mörkret sänker sig på dagen 79 år efter den fruktansvärda Kristallnatten, den natt som nynazister hyllar och tyska AfD vägrar ”känna skuld” inför, klingar Niels Stöbers ord viktiga om hur vi kan få folk som i grunden inte är nazister eller rasister att inte heller i populismens namn rösa på dessa avarter av mänsklig politik:

– Vänstern måste visa att det inte bara finns ”etablissemanget” och AfD (högerpopulismen) utan visa upp ett tredje alternativ.