I förra veckan meddelade socialminister Annika Strandhäll (S) att en proposition om höjd pensionsålder är att vänta inom kort. Förslaget innebär att det i framtiden kommer vara möjligt att gå i pension från tidigast 63 års ålder. Samtidigt föreslås rätten att jobba kvar att höjas från dagens 67 år till 69 år.

Vi på Unionen håller med om att höjd pensionsålder är nödvändigt. Vi lever allt längre och måste jobba fler år för att få rimliga pensioner i framtiden. Men för att förslaget ska falla ut väl, finns flera utmaningar som måste lösas.

Tyvärr är den mediala rapporteringen i frågan om pensionsåldern som vanligt ganska enkelspårig. Den fokuserar på LO-medlemmar som riskerar att slitas ut av tuffa arbetsvillkor och inte självklart orkar arbeta längre upp i åldrarna. Det är en viktig aspekt som inte får glömmas, men diskussionen måste inkludera fler delar av arbetsmarknaden.

För faktum är att Sveriges arbetskraft i allt större utsträckning består av tjänstemän. Vi på Unionen organiserar tjänstemän i hela den privata sektorn. Vi är Sveriges största fackförbund med 644 000 medlemmar.

För Unionens medlemmar är utmaningarna med ett längre arbetsliv av en annan karaktär. Det mest centrala för att fler av våra medlemmar ska kunna jobba längre är:

1. Kompetensutveckling genom hela yrkeslivet

Arbetslivet för tjänstemännen förändras snabbt och vi behöver lära genom hela yrkeslivet för att fortsätta att vara relevanta på arbetsmarknaden. Därför är kompetensutveckling helt centralt i frågan om ett längre arbetsliv. Låter det långsökt?

Tänk att du är en 59-årig programmerare på ett IT-företag som går i konkurs. Då kommer du märka att kompetensutveckling är lika avgörande för dig och dina chanser att kunna fortsätta jobba under de sista 5–10 åren i yrkeslivet, som ryggen är för undersköterskan.

2. Ett hållbart arbetsliv

Stress, brist på återhämtning och dåligt ledarskap toppar listan över tjänstemännens arbetsmiljöproblem. Det måste tas på största allvar. Det är arbetsmiljörisker som kan leda till långvarig sjukskrivning eller att man helt enkelt inte orkar arbeta kvar.

Ett systematiskt arbetsmiljöarbete på varje arbetsplats är A och O, men där är vi inte i dag. Att alla får tillgång till en kvalitetssäkrad företagshälsovård måste också bli en självklarhet. Därtill måste vi kunna få en mjukare övergång mellan arbete och pension – ett av de viktigaste skälen till att Unionen fått till en lösning med flexpension i våra kollektivavtal.

3. Högre utbildning av hög kvalitet

Det är inte bara åren i slutet av arbetslivet som räknas, regeringen måste även underlätta för unga människor att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst för tjänstemännen, som ofta etablerar sig på arbetsmarknaden i jämförelsevis hög ålder.

Genomsnittsåldern för uttag av första examen från högskolor och universitet i Sverige är 28,3 år, långt högre än snittet inom OECD. Att unga människor byter utbildning är helt naturligt. Men den som påbörjar en utbildning måste kunna lita på att hen inte behöver hoppa av eller byta utbildning i onödan, på grund av bristande kvalitet eller att utbildningen inte rustar för arbetsmarknadens krav.

Höjd pensionsålder är oundvikligt om vi ska klara välfärden och få en pension värd namnet. Men det går inte att höja pensionsåldern utan att samtidigt rusta arbetsmarknaden så att människor klarar av att stanna längre i arbete.

Strandhäll och pensionsgruppen har gjort halva jobbet. Genom att lyssna på Sveriges tjänstemän kan ni också göra andra halvan.