Media skriver återigen om Maud Olofsson (C). Hon var ju den minister som slog ihop den välskötta svenska Posten med den konkursfärdiga danska, varefter breven slutade att komma.

Maud Olofsson köpte också det konkursfärdiga holländska energiföretaget Nuon för 97 miljarder kronor varav 53 miljarder kronor hittills har försvunnit.

Men Maud Olofsson har faktiskt vid ett tillfälle sagt nej till att ge statliga pengar. Inte när hon skulle köpa ett skandalbolag, men när hon ombads rädda svenska jobb.

Under finanskrisen 2008 gick fordonsindustrin på sparlåga. Att branschen skulle ta fart när banksektorn repade sig var dock alla övertygade om. Därför slöt IF Metall ett tillfälligt krisavtal om sänkt arbetstid.

Men när näringsminister Maud Olofsson fick frågan om att ge tillfälligt statligt stöd svarade hon nej med de bevingade orden ”staten är ingen bilhandlare”.

Tre miljarder kronor behövde svensk bilindustri för att rädda jobben över den tillfälliga kris som bankerna hade orsakat.

Men Maud Olofsson var som alla vet fullt upptagen med att köpa skandalbolaget Nuon, för som sagt 97 miljarder kronor, och att introducera katastrofbolaget Postnord.

Att rädda svenska jobb fanns därför inte på kartan.

Det är knappast så att Sverige längtar efter att få tillbaka Alliansens näringspolitik.