”Dags att EU tar tag i frågan om kvinnolöner”
Löneklyftan mellan mäns och kvinnors löner är fortfarande 16 procent, pensionsklyftan är 40 procent. Det duger inte. EU måste nu gå till botten med lönegapet, skriver EU-politiker Anna Hedh (S).
Kvinnor måste ges makt över sin egen ekonomi. Vi har inte råd att vänta längre. Redan 1957 skrevs det in i EU:s fördrag att det könsbaserade lönegapet ska bekämpas och att jämställdhet är en grundläggande rättighet.
Det är 60 år sedan dess och vi har fortfarande en löneklyfta mellan män och kvinnor på 16 procent, en pensionsklyfta på 40 procent.
Ett steg i rätt riktning skedde nyligen då Europaparlamentet med stor majoritet antog den rapport som jag arbetat med för att främja kvinnors ekonomiska egenmakt i den offentliga och privata sektorn i EU.
Rapporten innehöll ett antal konkreta åtgärder som det nu är upp till medlemsländerna och kommissionen ta ställning till.
Rätten till lika lön för lika arbete och rätten till arbete är något vi måste fortsätta att kämpa för. Det finns flera verktyg för medlemsländerna att jämna ut lönegapet och därmed den diskriminering som väntar kvinnor i arbetslivet.
Eftersom vi vill gå till botten med lönegapet och på allvar bekämpa det faktum att kvinnors arbete värderas lägre än deras manliga kollegors, så behöver vi också se över hela arbetsmarknaden och inte bara sektor för sektor
I min rapport om ekonomisk egenmakt uppmanar vi EU-kommissionen att införa bindande åtgärder för transparens i lönesättning samt att en uppmaning om att införa genomgående lönekartläggning för att höja medvetenheten om lönegapet i såväl den privata som den offentliga sektorn.
Eftersom vi vill gå till botten med lönegapet och på allvar bekämpa det faktum att kvinnors arbete värderas lägre än deras manliga kollegors, så behöver vi också se över hela arbetsmarknaden och inte bara sektor för sektor.
I rapporten lyfter vi fram ILO:s framtagna ramverk för att bedöma arbeten på grundval av fyra faktorer: kvalifikationer, arbetsinsats, ansvar och arbetsvillkor som alla viktas efter hur viktiga dessa faktorer är för verksamheten.
Ett sådant ramverk skulle kunna hjälpa oss att inte bara höja kvinnors lön i specifika sektorer utan över hela arbetsmarknaden, vilket är ett måste då de sektorerna med en kvinnlig majoritet av arbetsstyrkan traditionellt har lägre löner.
Medan jag och mina partikamrater outtröttligt kämpat i motvind för kvinnors rättigheter har högern i Europaparlamentet fokuserat på att svartmåla varje försök att nå jämställdhet med att kalla det överstatlighet
Arbetet med jämställdhet i Europaparlamentet är kantat av tuffa politiska strider och envisa försök att övertala högerpolitiker om att ta frågorna på allvar.
Medan jag och mina partikamrater outtröttligt kämpat i motvind för kvinnors rättigheter har högern i Europaparlamentet fokuserat på att svartmåla varje försök att nå jämställdhet med att kalla det överstatlighet.
Ett exempel är att de manliga svenska europaparlamentarikerna från M, KD och C som också röstade emot rapporten.
EU tar ofta företagens parti på den inre marknaden. Men EU har också ett ansvar gentemot den drygt halva miljard medborgare som finns i unionen. EU måste bli bättre med att förbättra situationen för utsatta grupper i samhället som drabbas av olika former av diskriminering.
För att nå ett jämställt samhälle krävs flera samverkande åtgärder.
Bland annat måste vi säkra rätten till heltid, dagens exkludering från arbetsmarknaden kostar en kvinna mellan 1,2 och 2 miljoner euro under en livstid. År 2013 kostade det EU 270 miljarder euro i förlorade skatteintäkter.
Detta borde vara ett tydligt argument som även den mest hårdföre marknadsliberal kan förstå.
Vi behöver resultat och vi behöver det nu. Lika lön för lika arbete är inte en ouppnåelig utopi.
Det går men då krävs det politisk vilja nog att genomföra exempelvis de åtgärder som jag presenterar i min rapport.
Nu behöver vi handling. Jämställdheten har väntat länge nog.