Äreräddning av en författarmamma

Få personer i den svenska litteraturen har ett så dåligt rykte som Harry Martinsons mamma.

Alla som har läst Nässlorna blomma vet att hon var en svekfull kvinna som flyttade till USA och lät den känsliga pojken utauktioneras av fattigvården.

Vad färre vet är att Harry i vuxen ålder reste till USA och försökte leta upp modern.

Om detta har Lars Nordström skrivit en dokumentärroman med titeln Telegrammet från New York.

Den utspelar sig under några skälvande augustidagar 1922 när Harry går runt i New York och filar på ett telegram till modern, vars vardag i Portland också porträtteras.

Först tycker jag att boken är ett utslag av högmod; att utmana Martinson i uppväxtskildring är lite som att försöka förbättra blankversen i ett Shakespeare-drama.

Men efterhand tar sig romanen och framförallt finner jag avsnitten om modern rörande.

Till min förvåning är det ett slags äreräddning av en misshandlad kvinna som plågas av svåra skuldkänslor.

Dessutom är det en välskriven bok som inte gör misstaget att försöka parafrasera Martinsons bildmättade och oefterhärmliga stil.