Arbetskraftsbristen är ett högst påtagligt problem samtidigt som stora grupper ännu står utanför arbetsmarknaden.

Det håller inte. De som behöver komma in på arbetsmarknaden behöver snabbt få en kompetens som gör att de blir anställningsbara.

I exempelvis Stockholm rapporterar företagen om en skriande arbetskraftsbrist. Den högsta på tio år.

Det är därför mycket glädjande att regeringen vill fortsätta att satsa på utbildning för vuxna och bygga ut Kunskapslyftet med fler utbildningsplatser inom bland annat yrkesvux.

Den nyaste satsningen ur regeringens höstbudget innebär totalt 18 000 nya utbildningsplatser varav cirka 7 500 inom yrkesvux. Tidigare har man infört allas rätt att läsa på Komvux och ett nytt studiestöd som ska locka dem som står långt ifrån arbetsmarknaden att återuppta sina studier.

Alla dessa satsningar är givetvis viktiga och bra. De stärker individens rätt till utbildning samtidigt som de bidrar till att möta arbetsmarknadens ökade behov av yrkesutbildad arbetskraft.

Men vill regeringen på allvar att dessa reformer ska lyckas räcker det inte att enbart öka antalet platser. Frågan som behöver ställas och tas på allvar är: Finns det tillräckligt med utbildade lärare och har lärare rätt och rimliga förutsättningar för att undervisningen ska hålla en bra kvalitet?

När reformerna medför att det kommer att gå nästan 40 heltidsstuderande elever per lärare inom Komvux, finns det ett enkelt svar på frågan.

Medan volymerna av studerande inom vuxenutbildningen ökar stadigt, brister det på många håll i landet när det gäller kommunernas ansvar att upprätthålla en vuxenutbildning av bra kvalitet.

Fler och fler kommuner lägger ut vuxenutbildningen på entreprenad med försämrad kvalitet som resultat då prislappen bedöms som viktigare än kvalitetskriterierna. Ofta blir det också försämrade arbetsvillkor för de lärare som arbetar i verksamheten.

Oavsett vem som utför utbildningen, visar Lärarnas Riksförbunds undersökningar att vuxenutbildningens lärare i stor utsträckning saknar möjligheter att förverkliga en undervisning som möter de ökade kraven på individanpassning och flexibilitet.

Arbetsbelastningen har ökat i och med det ökade antalet studerande med varierande utbildningsbakgrund, med ökade krav på dokumentation och administration och att lärarna får undervisa fler kurser på kortare tid.

Olika startdatum för elever inom en och samma kurs och klasser med mer än 50 deltagare försvårar för läraren att bedriva högkvalitativ undervisning.

Dessutom har lärarna inom Komvux undantagits från det statliga lärarlönelyftet samtidigt som endast två procent av förstelärarna och lektorerna finns inom vuxenutbildningen.

Det är därför helt uppenbart varför det råder en svår lärarbrist just inom vuxenutbildningen.

Utan att kunna rekrytera fler utbildade lärare riskerar alltså regeringens förslag medföra en ytterligare kvalitetssänkning av utbildningen. Om utbyggnaden ska ge en positiv effekt måste den åtföljas av kraftfulla insatser vad det gäller lön och arbetsvillkor för lärare och studie- och yrkesvägledare.

Det är nu hög tid att staten och kommunerna omedelbart enas om en gemensam kraftsamling för att övervinna de utmaningar som finns.

Enligt Lärarnas Riksförbund handlar det främst om följande:

• Förbjud utbildning på entreprenad
Upphandlingsprocesser med prispress riskerar många gånger att leda till sämre kvalitet och därför ska inte utbildning inom skolväsendet innebära upphandling av privata utbildningsföretag. De aktörer som ansvarar för vuxenutbildningen, det vill säga kommunerna, är de som fullt ut också ska utföra den utbildning de har ansvar för.

• Inför ett lönelyft för lärare inom vuxenutbildning
Det är förödande för skolan att skapa ett A-och B-lag i lärarkåren. För att förbättra möjligheterna att rekrytera lärare till vuxenutbildningen är det angeläget med ett lönelyft även för denna yrkesgrupp. En löneförhöjning på cirka 3 000 kronor för lärare inom Komvux innebär en kostnad på cirka 150 miljoner kronor om året. Fler karriärtjänster behöver också inrättas samtidigt som man måste utöka de statliga kompetensutvecklingsinsatserna så att fler kan kombinera studier med arbete och bli behöriga och legitimerade.

• Satsa resurser så att den administrativa bördan kan begränsas
Läraruppdraget måste renodlas och administrativa kringsysslor läggas på annan icke pedagogisk personal. CSN-frågor, IT-administration, närvarorapportering till arbetsförmedlingen mm ska inte vara lärarnas arbete.

Om Sverige ska kunna vidmakthålla hög tillväxt och god sysselsättning måste alla få förutsättningar att lyckas på arbetsmarknaden.

Inom överskådlig tid är vuxenutbildningen, inte minst mot bakgrund av invandring, en nyckel för att göra detta möjligt. Då måste utbildningen hålla en kvalitet som gör det lockande att försöka skaffa sig bättre förutsättningar på arbetsmarknaden.

Det ger också näringslivet tillgång till arbetskraft med de kunskaper som är bättre anpassade till de nya jobb som växer fram.