De som tjänar lite och har lågt inflytande över jobbet är mer positiva till fackliga stridsåtgärder än höginkomsttagare och akademiker.

Det konstaterar sociologen Johanna Palm i sin doktorsavhandling som lades fram vid Stockholms universitet i slutet av september.

– Arbetarklass, och det gäller anställda med både okvalificerade och kvalificerade jobb, är betydligt mer positiva till att facket tar till stridsåtgärder jämfört med akademiker. Jag kan konstatera att lägre lön och mindre inflytande på arbetet är en stor delförklaring till skillnaderna, säger hon.

Johanna Palm konstaterar att det också finns skillnader mellan olika sektorer. Arbetare i offentlig sektor är mer stridsbenägna än privatanställda och arbetarkvinnor är mer stridslystna än män.

– Jag tror att det också förklaras av lön. Lönerna är generellt lägre i de kvinnodominerade yrkena och kvinnor i arbetarklassen tjänar allra minst.

På samma sätt är unga arbetare, som ofta är lågavlönade, mer positiva till fackliga stridsåtgärder än äldre. Detta trots att unga inte går med i facket i samma utsträckning som äldre.

Johanna Palm tror ett ekonomin ofta är avgörande även när unga väljer bort facket.

– Många unga saknar en fast position på arbetsmarknaden. De går in i arbetaryrken på tillfälliga anställningar och då tar det emot att gå med när det kostar pengar. Många som tjänar lite prioriterar nog a-kassan istället, säger hon.

Studien bygger på en tilläggsundersökning till Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning år 2006 där 1 851 anställda har besvarat frågan ”Tycker du facken borde vidta stridsåtgärder oftare.”