Bokbindaren räddar sönderlästa favoriter
– Jag band min första bok när jag var sju år, säger bokbindaren Per Johansson. Följ med honom på en arbetsdag.
Vid trådbindning sys sidorna ihop i maskinen från tidigt 1940-tal.”Inget slår känslan av att bläddra i en trådbunden bok” säger bokbindare Per Johansson.
Vävrullar, kartongark, skinn, böcker och papper trängs med verktyg och maskiner som ofta hängt med sedan 1940-talet, i verkstan på Kungsholmen i Stockholm.
Vid en lång arbetsbänk står Per Johansson och spridlimmar riksdagens motioner från förra året.
– Det är vanligast med limmade band numer, säger han, och breder ut limmet där pappersbunten ska fästas ihop i ryggen.
Han lägger på en väv så att sidorna sitter ihop innan de fästs i pärmarna.
Medan limmet torkar tillverkar Per Johansson rygg och pärmar.
Kartong skärs ut i rätt storlek och förses med väv, papper, fuskskinn eller skinn.
Titlar och utsmyckningar präglas in med mässingsstil eller så kallade klichéer och en del böcker förgylls.
Jag band min första bok när jag var sju år
Per Johansson har vuxit upp med hantverket.
– Jag band min första bok när jag var sju år. Det var en potatisbok som jag gjorde hos morfar som var bokbindare.
Efter grafiskt gymnasium och vidareutbildning i Köpenhamn fick Per Johansson anställning som bokbindare och sedan år 2000 driver han Rybrants bokbinderi som legat i samma lokaler sedan 1941.
Att binda en bok kräver minst ett tiotal olika arbetsmoment. Det gör jobbet omväxlande.
Även bokbanden varierar. Vanligast är klotband, där pärmen kläds med väv.
Mest arbetade är skinnbanden som kan vara i helskinn eller halvskinn, där rygg och hörn är i skinn medan pärmarna är av papper.
– Skinnband är roligast att göra, men det blir inte mer än fem eller tio sådana om året.
De vanligaste kunderna är institutioner som Nobelbiblioteket, riksdagen, kyrkor och arkiv.
Även tidningar anlitar honom, han visar den samlade årgången av Arbetet 2012 i rött klotband.
De flesta privatkunder vill bara rädda en gammal kokbok eller någon annan sönderläst favorit
Privatpersoner beställer också nya band till gamla böcker, manuskript och noter.
På en arbetsbänk ligger en trave utländska titlar i halvskinn med marmorerat papper som beställts av en språkvetare.
– Men de flesta privatkunder vill bara rädda en gammal kokbok eller någon annan sönderläst favorit.
Nästan alla böcker är maskinbundna i dag och Per Johansson konstaterar att mycket är slarvigt gjort, men någon boknörd är han inte.
– Jag läser mest på semestern, och då blir det pocketböcker.
En arbetsdag med Per Johansson
8.15 Kommer till jobbet
Kommer till jobbet. Kollar mejl och beställningar.
8.30 Protokollen sidlimmas
Protokollen spridlimmas och skärs sedan till.
10.00 Kafferast
Kafferast.
10.20 Börjar göra pärmar
Börjar göra pärmar. Limmar klot på uppmätt papp och lösrygg.
13.00 Lunchrast
Lunchrast. Äter oftast medhavd låda.
13.40 Sätta titlar
Börjar förgylla och sätta titlar på pärmarna.
15.00-15.15 Kafferast
Kafferast.
17.00 Städar och går
Städar undan och går hem för dagen. I morgon ska inhängning och anpappning ske. Då fästs
boksidorna i pärmarna.
Om Per Johansson
Gör: Bokbindare som driver Rybrants bokbinderi i Stockholm.
Ålder: 52 år.
År i yrket: Cirka 35.
Roligast med jobbet: Att det är varierande.
Tråkigast med jobbet: Att det ibland är ont om jobb, men det går i perioder.
Finaste bandet hittills: ”Svårt, men ett av dem är ett band i Kalvskinn med tillhörande låda, till drottningens födelsedag.
Pris på arbetet: Ett enkelt klotband kostar från 700 kronor och uppåt. Ett skinnband kostar från några tusen uppemot 10 000 kronor för ett helskinnsband i kalvskinn.
Om bokbindare
Antal i Sverige: De allra flesta böcker binds idag med maskiner. Det finns runt 100 verksamma handbokbindare, och ungefär lika många som arbetar både med maskin- och handbinderi.
Utbildning: Folkhögskoleutbildning i Leksand, vanligen två år. Yrkeshögskolan har också hantverkslärlingsutbildning i yrket.
Lön: Runt 30 000 kronor.
Fackförbund: Många är egenföretagare, men annars vanligen GS eller ST.
Framtidsutsikter: Det är och förblir svårt att få anställning som handbokbindare. Även om digitaliseringen ökar kommer dock behovet av trycksaker att bestå och därmed också behovet av bokbindare.
Källor: Bokbindarmästarföreningen och Arbetsförmedlingen
