Statligt anställda kräver kortare arbetstid

På lördag löper de gamla kollektivavtalen ut för de anställda inom Kriminalvården, Försvaret, Försäkringskassan och andra statliga myndigheter.

Arbetsgivarverket träffar nu tjänstemännens, akademikernas och arbetarnas fackliga organisationer varje dag för att utbyta texter och förhandla i ett febrilt försök att ha nya avtal färdiga innan de gamla löper ut.

Den kanske hetaste frågan för de 100 000 tjänstemännens del gäller arbetstiden.

Arbetsgivarna vill att varje myndighet ska få ökad frihet att förlägga de anställdas arbetstid själv, och vill dessutom sänka taket för hur många semesterdagar den anställde får spara från 35 till 30.

Tjänstemannafacken kräver en generell arbetstidsförkortning, förutom krav på att restid ska räknas in i arbetstiden.

Enstaka myndigheter har påbörjat en förkortning av arbetstiden, men arbetstidsförkortning finns inte i de centrala avtalen.

– Kombinationen av dålig arbetsmiljö, bristande ledarskap och slimmade verksamheter talar för kortare arbetstid, säger Åsa Erba Stenhammar, förhandlingsledare för Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), där nio tjänstemannaförbund som har medlemmar vid de statliga myndigheterna samverkar.

Arbetsgivarverkets förhandlingschef Anna Falck pekar å sin sida på att kraven på tillgänglighet och öppethållande ökar generellt i samhället och då måste även staten följa med.

– Men det måste förstås balanseras med ett vettigt arbetsliv för de anställda, säger Anna Falck till tidningen Publikt.

Ett sätt att förkorta arbetstiden skulle kunna vara de två dagars ledighet per år för enskild angelägenhet eller samhällsnyttig aktivitet som OFR kräver.

Åsa Erba Stenhammar tar personer som öppnar sina hem för ensamkommande som exempel: De har inte rätt till föräldraledighet, men flera privata arbetsgivare låter sina anställda ta ledigt i sådana fall.

– Det skulle se klädsamt ut om staten gjorde likadant.

Statligt anställda som skadar sig i arbetet har, tvärt emot vad många tror, något sämre villkor än privat och kommunalt anställda.

Framför allt finns 14 dagars karens vid arbetsskada – den som bryter handen och måste stanna hemma i två veckor får inte en krona extra (medan den som stannar hemma i 15 dagar får full ersättning från första dagen för den förlorade inkomsten).

Precis som i förra avtalsrörelsen kräver facken förbättringar i personskadeavtalet, som är gemensamt för Seko, OFR och Saco.

Det finns risk för samma diskussion om vad märket är som har förts inom andra delar av arbetsmarknaden

I fråga om löneökningar utgår parterna från de 6,5 procent under en treårsperiod som bildat norm för årets avtalsrörelse.

– Men det finns risk för samma diskussion om vad märket är som har förts inom andra delar av arbetsmarknaden, säger Åsa Erba Stenhammar, förhandlingsledare Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), där nio tjänstemannaförbund som har medlemmar vid de statliga myndigheterna samverkar.

OFR och Seko vill att löner under 24 000 kronor i månaden ska räknas som om de vore 24 000 när potterna för löneökning räknas ut. Det är samma slags låglönesatsning som LO-förbunden har drivit i årets avtalsrörelse.

Inom staten finns löner under 24 000 främst inom för soldater och sjömän inom försvaret. Men kostnaden för låglönesatsningen blir blygsam – enligt OFR skulle låglönesatsning utanför märket öka arbetsgivarnas lönekostnader med en hundradels procentenhet.

Arbetsgivarverkets linje sedan ett antal år är att lönerna ska sättas ”utifrån verksamhetens behov”. Det är kodord för sifferlösa avtal som löper tillsvidare och lönesättning genom lönesamtal – en modell som akademikerna i statlig tjänst redan följer.

OFR och Seko har hittills hållit emot, och även i år räknar de med siffersatta löneökningar i avtalen som garanterar att medlemmarnas löner höjs.

– Tidigare år har vi gjort klart att sifferlösa avtal är en aih-fråga, säger Roger Pettersson, ombudsman vid Seko. Vad aih-betyder? ”Aldrig i helvete.”

En rad statliga myndigheter ska flyttas från Stockholm den närmaste tiden.

Historiskt har enskilda myndigheter kommit överens med facket om övergångsbestämmelser, distansarbete, ersättning för pendling och liknande för att underlätta flytten. Men nu anser facken att statens hållning har hårdnat.

I de pågående förhandlingarna vill OFR därför säkra möjligheten att teckna lokala avtal som underlättar för personalen när myndigheter flyttar.