Forskaren Milanovic: Ojämlikhet föder populism

– Vi befinner oss i en historiskt unik period, säger professor Branko Milanovic, internationellt känd för sin forskning om inkomstskillnader, som på i veckan talade på ett seminarium som LO arrangerade i Stockholm.

– För första gången finns bara ett ekonomiskt system på jorden: kapitalism. Och en fullständig ombalansering av världsekonomin pågår genom att de asiatiska ekonomierna växer och får ökad tyngd i förhållande till Västeuropa.

Branko Milanovics forskning utgår från studier av hur inkomstskillnaderna mellan människor har utvecklats historiskt.

Det ligger nära till hands att tro att de var större för ett par hundra år sedan, före demokratins genombrott  – men det är fel.

Betraktar man människorna på jorden som en enda befolkning, utan nationsgränser, så var inkomstskillnaderna i själva verket betydligt mindre i 1800-talets början än de är i dag.

Under industrisamhällets framväxt vidgades klassklyftorna successivt, med ett avbrott för första världskriget, då allmän mobilisering höll tillbaka utvecklingen.

För första gången finns bara ett ekonomiskt system på jorden: kapitalism

I de industrialiserade länderna kom så småningom krav på omfördelning att minska inkomstklyftorna (1980 var Sverige som mest jämlikt). Men gapet mellan den industrialiserade världen och Asien och Afrika hade då blivit enormt.

Nu krymper alltså de globala inkomstskillnaderna, som följd av de asiatiska ländernas frammarsch. Den framväxande medelklassen i Kina och Indien är globaliseringens verkliga vinnare, enligt Branko Milanovic.

– Globalt ser vi en växande grupp medelinkomsttagare, framför allt i Asien. Men i väst har medelklassens inkomster stagnerat. Lägre medelklass i USA fick ingen inkomstökning alls åren 1988 – 2008.

Medelinkomsttagarna i väst har, med Milanovics ord, klämts mellan medelklassen i Asien – som kan göra samma jobb som de, fast billigare – och den superrika elit i väst som har kapat åt sig en stor del av inkomstökningarna de senaste årtiondena.

– I väst ser vi en polarisering. Fler har låga inkomster, fler har mycket höga inkomster men färre befinner sig däremellan, säger Branko Milanovic.

De ekonomiska klyftorna i Västeuropa och USA skapar populism, samtidigt som de allra rikaste får stor politisk makt (Milanovic använder ordet plutokrati).

Det blir svårt att vända utvecklingen, eftersom de gamla verktygen för jämlikhet – höjd utbildningsnivå, facklig organisering, beskattning och utbyggd välfärd – är svåra att använda i en globaliserad värld.

Men Branko Milanovic pekar ut andra politiska reformer som kan ha effekt:

– Bättre utbildning i offentlig regi, skatter som hindrar att ägande och inkomster av kapital koncentreras till ett fåtal, och ökat aktieägande bland löntagarna. Jag är också förespråkare av arvsskatt.

Bättre utbildning i offentlig regi, skatter som hindrar att ägande och inkomster av kapital koncentreras till ett fåtal

– I USA behövs dessutom regler som hindrar att de rikaste köper den lagstiftning de vill ha. Det är obegripligt att Hillary Clinton påstår att donationer inte påverkar politiken. Skulle kapitalister som har kämpat för varje dollar plötsligt ge bort miljoner utan att förvänta sig resultat?

Västvärlden bör ställa in sig på fortsatt stora strömmar av migranter. För även om Kina och Indien har börjat hämta in västländernas ekonomiska försprång är klyftan mellan rika och fattiga länder fortfarande enorm. Skillnaderna i inkomst mellan Medelhavets södra och norra kust är större än någonsin.

– De ekonomiska drivkrafterna för människor att migrera är mycket starka. Jag tror att vi får se större migration framöver, säger Branko Milanovic. Först om 50 – 100 år kan de globala inkomstskillnaderna ha utjämnats så att migrationen inte behövs.

Ekonomiskt vore fri migration för arbetskraft egentligen det bästa, säger Branko Milanovic. Men mottagarländernas befolkningar skulle knappast acceptera det.

Branko Milanovic tror att begränsade rättigheter för migranter skulle göra en stor arbetskraftsinvandring mer lättsmält.

– Jag vill inte diskriminera. Men alternativet kan bli ett stopp för migration, och det är dåligt för såväl migranterna som avsändar- och mottagarländerna.