Tunneltågföraren har tjugo år med tunnelseende
Kollegorna och möjligheten att lämna jobbet när man kommer hem är fördelar, olycksrisken en stor nackdel. Följ med tunneltågföraren Kent Åsbrink på en arbetsdag.
Tunneltågföraren Kent Åsbrink ”älskar miljön i tunnelbanan”.
– Vi transporterar folk och vi arbetar i en miljö som inte särskilt många känner till, förklarar han.
Kent Åsbrink började jobba i tunnelbanan när han studerade till ingenjör.
Och blev kvar för att han tyckte bättre om att tjäna pengar än att plugga.
– Jag ångrar mig inte. Jag är gift med företaget och jag är också gift med en av de anställda i företaget.
Folk jobbar i tunnelbanan dygnet runt. De som jobbat länge får välja arbetstider först.
Kent Åsbrink börjar alltid sina pass mellan klockan 18 och 19.
Jag är gift med företaget och jag är också gift med en av de anställda i företaget
– Jag är nattmänniska och jag gillar att göra saker innan jag börjar jobbet.
Ofta börjar han sina körningar vid Gullmarsplans tunnelbanestation.
Nu står han längst fram på perrongen för att lösa av en förare på linje 17.
Han börjar med att kolla att säkerhetssystemet i hytten är i gång, lägger fram förar-stödet, som ser ut som en mobiltelefon.
Den berättar att han är 54 sekunder efter tidtabellen. Förarstödet berättar fortlöpande hur han ligger till i tid.
Kent Åsbrink kör de tre vagnarna över Skanstullsbron och in i tunneln och fram till stationen vid Skanstull.
Han öppnar dörren och kliver ut för att titta längs perrongen.
– Tåg mot Åkeshov. Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs, säger han i en mikrofon.
Medborgarplatsen dyker upp efter en högerkurva i den mörka tunneln.
Mellan Slussen och Gamla Stan kommer den delen av gröna linjen som han tycker bäst om – Söderströmsbron.
Det här är ett jobb jag kan rekommendera – om man kan passa tider
När tåget kommer ut ur tunneln syns Gamla Stan och Riddarfjärden.
– Titta. Nu förstår du varför jag tycker det här är så fint, säger han.
Det händer att Kent Åsbrink får beröm för att han kör bra.
Andra vill ha hjälp med att hitta vägen till någon adress.
Och nästan lika ofta får han skäll.
En del är arga på honom för att han stängt dörrarna och åker iväg. Och det trots att nästa tåg kommer om bara några minuter.
Han är skyddsombud och en dag i veckan jobbar han med skyddsfrågor.
Den mest angelägna förändringen tycker han plattformsbarriärer är. Det är väggar som hindrar folk från att hoppa eller ramla ner på spåret.
Nyligen firade han 20 år som anställd i tunnelbanan och han vill gärna jobba kvar fram till pension.
– Det här är ett jobb jag kan rekommendera – om man kan passa tider. Vi jobbar på tidtabell och det funkar inte att komma några minuter för sent.
En arbetsdag med Kent Åsbrink
Cirka 17.00 Äter med jobbarkompisarna
18.22 Kör söderut
21.02 Kommer till Skarpnäck
22.09 Kör norrut
23.09 Rast
23.24 Upptäcker sovande man
01.01 Tömmer tåget
01.11 Skriver rapport
01.21 Slut
Om Kent Åsbrink
Ålder: 51 år.
År i yrket: 18.
Bästa med jobbet: Man har inte jobbet med sig hem. Och kollegorna. Utan dem hade jag slutat. Om jag haft en svår dag kan jag prata om allt med dem.
Sämsta med jobbet: Olyckorna. Jag har klarat mig ganska bra men det hänger över en hela tiden. Att någon ska hoppa framför tåget eller att man kör över någon. Det finns de som låtsas hoppa för att skrämma oss.
Om jag inte arbetat som tunneltågförare: Då hade jag kanske varit kvar på elektrikerjobbet som jag sa upp mig från för att chefen var dålig.
Om tunneltågförare
Antal: 614. Alla är anställda av MTR som är entreprenör åt SL i Stockholm.
Utbildning: 14 veckor i MTR:s regi. Det är inte samma utbildning som för lokförare.
Lön: Ingångslönen är 22 972 kronor. Den ökar stegvis under 3,5 år till slutlönen som är 29 261 kronor.
Framtidsutsikter: Arbetsmarknaden är bra. Jobbet är ett framtida bristyrke.
Källor: Seko och MTR