Det är något suggestivt med titeln på Viktoria Jäderlings novellsamling ”Åh Lunargatan”, både i utropet och det poetiskt klingande namnet.

Titeln utlovar en lågmäld mystik som avspeglas i novellen med samma namn och handlar om en mor och dotter som ringer på hos en gammal kvinna och hennes blinda man på Lunargatan för att be om en husesyn i det som tidigare var deras hem.

En vet sällan vart Jäderlings berättelser är på väg.

Halvvägs in i ”Kennedy High”, som skildrar en svensk utbytesstudent i USA, gissar jag att berättelsen ska mynna ut i en historia om anorexi. Men även den tråden lämnas hängande.

Jäderlings litterära universum klarar sig ändå alldeles utmärkt utan traditionella berättartekniska grepp.

Med en elegant och säker prosa mejslar hon fram stämningar och personporträtt som med lätthet bär novellerna framåt.

Flera gånger refererar hon till Stanley Kubrick och hans The Shining.

Liksom i filmklassikern finns det i Åh Lunargatan ofta en skevhet i ytterst vardagliga situationer som ibland glider över i en känsla av skräck.

Exempel på detta är titelnovellen, och ”Anna Karina & Lill-Hedda, John, Lena & Kalle”, där Jäderling under det sömniga samtalet runt ett köksbord låter ana incestuösa begär.

Viktoria Jäderlings skönlitterära debut är stilsäker och kryper in under skinnet.

Noveller

Åh Lunargatan
Victoria Jäderling

Albert Bonniers förlag.