Kina har sedan länge köpt på sig råvaror och mark i Afrika. Jakten har sedan gått vidare till Sydamerika, Karibien och i många avseenden stormaktsfienden USA.

Sedan 2005 har Kina investerat drygt 14 000 miljarder kronor världen över. Det är tre gånger mer än Sveriges BNP förra året.

Men det är inte bara i infrastruktursatsningar som pengar pumpas in. Flera länder har även fått gynnsamma lån. Det oroar många. För vad blir den egentliga ekonomiska – och politiska – skulden på sikt?

Ett annat land som investerar stora summor är det lilla oljeemiratet Qatar. Med en befolkning som Stor-Stockholm har emiratet byggt ett globalt imperium värt 3 000 miljarder kronor de senaste tolv åren. Qatars statliga oljefond är därmed världens fjortonde mest framgångsrika investerare.

För vad sägs om att vara en av de största aktieägarna i Volkswagen, betydande fastighetsägare i Singapore och New York, eller äga en femtedel av British Airways, liksom en femtedel av Londons flygplats Heathrow?

På listan över det senaste årets investeringar hittas den ryska oljejätten Rosneft och Turkiets största kycklingproducent Banvit.

Men den mest omtalade investeringen av dem alla är förstås fotbollshistoriens dyraste värvning. När den brasilianska fotbollsspelaren Neymar nu gått från Barcelona till Paris Saint-Germain landar slutsumman på fem miljarder kronor. Notan bekostas av Qatar som indirekt äger PSG genom Qatar Sports Investments och shejken Nasser Al-Khelaifi.

Men det finns en liten hållhake. Förutom att spela bra fotboll ska Neymar också agera reklam-pelare för Qatars utskällda fotbolls-VM som arrangeras 2022. Arenorna byggs av migranter under slavliknande förhållanden samtidigt som publiken i Paris tittar på när Neymar rullar boll.

Med pengar kan allt köpas, verkar vara Qatars motto. Låt oss se hur mycket goodwill det ger på sikt.

Till dess kan vi konstatera en sak. Medan höger och vänster bråkar inför öppen ridå om frihandelsavtalen TTIP och Nafta så sker det stora investeringar bakom kulisserna.