Kata Dalström levde ett uppstudsigt liv

Vem var hon, kvinnan bakom det klatschiga smeknamnet Kata? Det är grundfrågan i Gunnela Björks biografi över agitatorn Kata Dalström. Här har vi högreståndsflickan som blev landets kanske mest uppskattade socialistagitator.

Kata, eller Maria som hon egentligen var döpt till, växte upp i överklassen. Fadern var en mycket framgångsrik bergsingenjör i Bergslagen där Kata växer upp.

Föräldrarna sätter det begåvade men vilda, ”katiga”, barnet i flickskola men hon relegeras. 1878 gifter sig den 19-åriga Kata med den 21 år äldre Gustaf Dalström.

På tio år får de sex barn barn. Paret flyttar mellan olika orter där maken, som är en mycket misslyckad företagare, för tillfället får jobb. De bor en tid i Hultsfred, några år på Söder i Stockholm där maken bygger spårväg.

När Katas mor efterlämnar ett rejält arv gör makarna 1890 ett försök med mönsterjordbruk på Näsbyholms gård utanför Värnamo. Snart är det konkurs och familjen flyttar tillbaka till Stockholm.

Kata hade redan tidigare närmat sig den liberala kvinnorörelsen. Hon har skrivit flera barn- och ungdomsböcker, den mest säljande är Nordiska gudasagor för barn och ungdom (1887).

Hon känner tidens progressiva innepersoner som Ellen Key, Hjalmar Branting och August Strindberg. Hon formas till en radikal, nyfiken överklasskvinna med många intressen.

1894 ansluter hon sig till Socialdemokratiska arbetarepartiet, vilket leder till skandal. Hon är aktiv i den socialdemokratiska kvinnorörelsen. Direkt blir hon en uppskattad talare. 1900–1905 sitter hon som första kvinna i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, men hon är ständigt ute på agitationsturné.

Efter Amalthea-attentatet 1908 oroar hon sig över ytterkantsvänsterns våldsagitation.

Det blir, tillsammans med bokförsäljningen, hennes födkrok. Hon uppskattas särskilt i fackföreningarna och bland de socialdemokratiska ungdomarna. Ibland tar hon sig en ung älskare längs vägen.

Efter Amalthea-attentatet 1908 oroar hon sig över ytterkantsvänsterns våldsagitation. Hon tror fortfarande på den parlamentariska vägen mot socialism. Storstrejken och världskriget kommer ändra detta.

Kan rättvisa skipas utan våld? undrar hon. Hon närmar sig kretsen kring den stridbare socialisten Zäta Höglund. När Socialdemokratiska vänsterpartiet bildas efter partisprängningen 1917 är hon med.

Ryska revolutionen samma år väcker hopp och Kata kallar sig snart bolsjevik. På Kommunistiska internationalens kongress 1920 tvingas hon tillsammans med de andra svenska representanterna acceptera de 21 teserna om total inordning under Moskva.

Då har redan någon fyllt i en mapp om Kata där hon beskrivs som ett småborgerligt element. Några år senare kastas Kata i praktiken ut eftersom hon utövat buddism och spiritism, oacceptabelt för en troende marxist.

När hon dör i december 1923 följs hon till graven på Norra begravningsplatsen i Solna av tusentals människor.

Gunnela Björk skriver rakt och enkelt. Det krävs inga stora förkunskaper för att bli medryckt av Katas öden och äventyr. Att det på förlagssidan står att bilden på omslaget är tagen cirka 2015-2020 irriterar först. Men känns ganska hoppfullt. Spiritisten och socialisten Kata hade gillat det.

Att det ännu finns tid.