De sura minerna är som bortblåsta. Vid podiet står försvarsminister Peter Hultqvist tillsammans med Miljöpartiets Anders Schröder. Här trängdes också Hans Wallmark och Daniel Bäckström från Moderaterna respektive Centern. De fyra partierna ska gemensamt presentera den försvarsuppgörelse de enats om.

Uppgörelsen innebär att militären får 2,7 miljarder kronor extra per år under de närmaste tre åren. Alla fyra partiföreträdare har anledning att känna sig nöjda.

Tillskottet är nödvändigt för att möta internationell oro och det är en viktig markering att nå bred politisk enighet.

Men är uppgörelsen verkligen möjlig? Om en minister åtnjuter så litet förtroende att Moderaterna och Centern inte anser att han kan sitta kvar, hur kan då samma partier sluta överenskommelser av stor vikt för rikets säkerhet med denne person?

Och när ledamöterna från de två borgerliga partierna vid försvarsminister Peter Hultqvists sida börjar tala sig varma om den utmärkta uppgörelsen kändes presskonferensen närmast farsartad. För går det verkligen att sluta miljardavtal med någon man tappat förtroendet för?

Och vad blir då nästa steg? Att Socialdemokraterna ställer en misstroendeförklaring mot en M- och C-politiker för att de sluter mångmiljardavtal med någon de tappat förtroendet för?

Nu är det här naturligtvis bara en tankelek, men försvarsuppgörelsen visar att Alliansens snabba beslut om att slänga ur sig misstroendeförklaringar efter skandalen hos Transportstyrelsen var illa genomtänkt politisk strategi som nu försvårar de viktiga försvarsbeslut Sverige måste ta.

Men det är bra att Moderaterna och Centern i slutänden ändå plockar fram ansvar för svenskt försvar. Den nya överenskommelsen är utmärkt och omfattar 8,1 miljarder kronor under tre år. 8,6 miljarder om vi räknar med den halva miljard som avsattes tidigare i år.

Det är också utmärkt att listan över prioriterade områden gjorts lång. Det har länge stått klart att det behövs en bred grundförstärkning över hela linjen.

Det är därför även rätt och avgörande att också civilförsvarets lyfts i försvarsöverenskommelsen, liksom även strategisk kommunikation och psykologiskt försvar.

Men Alliansens partier, speciellt de som inte ens var närvarande, borde kunna inse att blocköverskridande försvarsöverenskommelser är vad svenskt försvar behöver, inte politiskt styrd spelteori.