Alliansens hopp: Misstroendet ska dölja att de saknar egen politik
Attacken mot regeringen är det viktiga för de borgerliga partiledarna, skriver Arbetets politiske redaktör Martin Klepke, inte att angreppen underbyggs av fakta.
Alliansen riktar misstroendevotum mot tre socialdemokratiska ministrar. Något liknande har aldrig tidigare hänt i Sverige. Som skäl anger Alliansens partiledare sin oro för att hemliga register har hamnat i händerna på främmande makt.
Det är naturligtvis bara trams. Hade de varit måna om att behålla försvarshemligheter inom Sverige skulle de ha lyssnat på alla varningar och 2014 inte ha genomfört den styrda upphandling som gjorde hela härvan möjlig.
Vi får alltså aldrig missledas att tro att Alliansens högröstade angrepp nu sker utifrån något annat än taktik i det politiska spelet. Ambitionen att bevara hemliga papper övergav man redan 2014 i ett politiskt styrt privatiseringskaos.
Efter det har Alliansen mest bråkat internt. Men nu har man alltså lyckats enas om åtminstone en fråga: att rikta misstroendevotum för att skada regeringen Löfven.
Att syftet är att skada regeringen är uppenbart. Hade syftet varit att få klarhet i vad som hänt skulle Alliansen ha avvaktat Konstitutionsutskottets granskning av det som hänt. Nu var det inte intressant. Attacken mot regeringen är det viktiga för de borgerliga partiledarna, inte att angreppen underbyggs av fakta.
Men att gå samman i klagomål bygger man naturligtvis ingen egen politik på och möjligen kan detta misstroendevotum i stället komma att visa att Alliansen faktiskt inte har någon egen politik.
Att de tre ministrarna tvingas avgå verkar oundvikligt. Misstroendevotum ställs mot Inrikesminister Anders Ygeman, försvarsminister Peter Hultqvist och infrastrukturminister Anna Johansson. Sverigedemokraterna, som alltid vill fälla varje regering som inte stöder SD:s invandrarfientliga politik, ställer självklart upp mot regeringen Löfven.
Men vad händer om Löfven väljer att avgå och överlåter åt talmannen att lösa regeringsfrågan? Det blir då Moderaternas Anna Kinberg Batra som får försöka skapa en regering fram till valet, något som naturligtvis ännu mer skulle blotta Alliansens interna kaos.
Moderaterna vill samarbeta med det rasistiska Sverigedemokraterna för att skapa regeringsunderlag. C och L vill det inte.
Det är alltså inte alls säkert att Alliansens knep att försöka vinna poäng genom att piska upp agg mot motståndaren i stället för att driva en egen politik i slutänden kommer att gynna dem.
Ett parti som definitivt kommer att gynnas är däremot Sverigedemokraterna eftersom hat och aggressivitet alltid gynnar rasistiska strömningar.
För Socialdemokraterna gäller det att bli noggranna i utnämnandet av generaldirektörer och statssekreterare, fortsätta driva sin egen politik och framför allt, att slutligen stänga allt privatiseringspatos. Hade Socialdemokraterna lyssnat till varningarna som gavs om outsourcing av Transportstyrelsens register och genast avbrutit denna fatala privatisering när de kom till makten hade dagens skandal aldrig ha hänt.