I Aftonbladet den 17 juli skriver hälso- och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm Anna Starbrink (L) ”Stoppa sopfuskandet – se över läkarintygen. Sophämtarna undergräver vår välfärd.” En annan liberal – riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson – skriver i AB om de lägre lönerna för olika kvinnodominerade yrken som ett argument för att sänka soparbetarnas löner. Båda dessa L-kvinnor fick svar av sjuksköterskan Agneta Lenander, aktiv i ”En annan vård är möjlig” (Feministisktperspektiv 18 juli): ”Använd inte våra löner som slagträ mot sopåkarna.”

Det värsta klasshatet kommer från Bryssel och EU-parlamentet där moderaten Christofer Fjellner huserar. Han skriver i AB 13 juli att ”Det luktar ruttet långa vägar om sopstrejkerna”. Fjellner kallar strejken för en lyxstrejk, utpressning och att tillskansa sig förmåner som de flesta andra bara kan drömma om. Är det inte magstarkt av Fjellner att ta dessa ord i sin mun när han som EU-parlamentariker har 82 573 kr i månaden? Utöver 42 250 kr i ersättning för kontorsgöromål utan att behöva visa kvitton. EU-ledamöternas oredovisade kvitton blir 380 miljoner kronor på ett år (748 ledamöter). Under en mandatperiod blir det nästan två miljarder som medborgarna och skattebetalarna tvingas bidra med (enligt EU-portalen). Den 27 april röstade EU-parlamentet om att offentliggöra ersättningarna. Så här röstade de svenska EU-parlamentarikerna:

För ett offentliggörande av kvitton: L, C, SD, V, S, FI

Mot ett offentliggörande av kvitton: MP, M, KD

Politiker som Fjellner undergräver vår välfärd och tillskansar sig förmåner på medborgarnas och skattebetalarnas bekostnad. Med andra ord: Det luktar ruttet. Därför ska vi följa Agnetas uppmaning och ses den 3 september på gator och torg på manifestationen ”En annan vård är möjlig”.