Sverigedemokraterna säger att de företräder ”vanligt” folk. Men deras budgetförslag innebär 46 000 kronor i sänkt skatt för de allra högst avlönade. Landets LO-anslutna får i stället däremot kraftiga nedskärning av offentlig sektor och en kraftigt höjd kommunalskatt om Sverigedemokraternas politik går igenom.
Dessutom vill partiet låta rika kommuner få en extra bra välfärd jämfört med de övriga.
Det här framgår av en granskning som LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström har gjort efter att LO beslutat sig för att granska även Sverigedemokraternas ekonomiska politik på samma sätt som de sedan länge granskar övriga partiers, det vill säga vad de politiska förslagen skulle innebära för LO:s medlemmar.
Och resultatet förskräcker. SD hamnar frapperande tydligt i de riktigt högavlönades supportergrupp.
Visst vill SD göra en del satsningar, sammanlagt på 14 miljarder kronor år 2018, en summa som de vill höja till 16 miljarder kronor år 2020. Men till detta läggs ”inkomstförstärkningar” som består av en höjd kommunalskatt på 23 miljarder kronor per år.
Och samtidigt med dessa skattehöjningar, som betalas av alla, vill SD göra riktade skattesänkningar som nästan uteslutande ska gå till de 20 procent högst avlönade. En person med en månadsinkomst på 100 000 kronor per år skulle få en skattesänkning på 46 000 kronor, skyhögt mer än någon LO-ansluten.
Naturligtvis har SD all ”rätt” att försöka höja de redan högst avlönades inkomster. Men det stötande är SD:s försök att framstå som något annat, ett ”folkets” parti, när sympatierna ligger någon annanstans.
Höjningen av kommunalskatten ska dessutom fördelas mycket ojämnt över Sverige, där rika kommuner behöver höja skatten betydligt mindre än fattiga kommuner.
I Sverigedemokraternas kommunpolitiska program står att ”enskilda kommuner så långt som möjligt ska finansiera sig själva. En kommuns kostnader bör i längden inte finansieras av andra kommuner.”, och man vill avveckla de utjämningssystem som finns. Enligt SD ska alltså rika invånare i rika kommuner inte längre behöva bry sig om välfärden i övriga landet.
För att ytterligare befästa denna nyordning att fattiga kommuner ska få betydligt sämre välfärd vill Sverigedemokraterna kraftigt skära ned statsbidragen till kommunerna. Redan 2018 vill de skära ned 49 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Därefter ska nedskärningarna öka för varje år för att år 2020 vara uppe i hela 73 miljarder kronor i nedskärningar. Det här är gigantiska nedskärningar och en politik som inte på något sätt kan kopplas till migrations- och flyktingpolitiken utan i stället baseras på var i inkomstskalan du ligger och var i landet du bor.
SD:s politik innebär därmed en fullständigt enorm välfärdsskiktning över Sverige som vi aldrig tidigare har skådat, där höginkomsttagare i rika kommuner får en bättre välfärd och dessutom stora skattesänkningar medan LO-anslutna arbetare, speciellt om de bor i kommuner utanför Stockholm, får en kraftigt nedskuren välfärd.
Visst kan ett parti gå till val på denna framtidsvision. Men väljarna måste få veta att det är denna förändring av Sverige som Sverigedemokraterna vill se. Att låtsas att så inte blir fallet är ovärdigt den politiska debatten.
