Det kallas för ett socialt Europa, arbetet för att stoppa kapplöpningen mot allt sämre villkor. Både i arbetslivet och i samhället som sådant. Vårt mål är lika lön för lika arbete, schysta villkor och en grundläggande trygghet, lika för alla inom unionen. Kort och gott: ett löntagarnas EU.

Det har sagts förut men förtjänar att påminnas om igen: Kampen för ett socialt Europa, och i synnerhet kampen mot social dumpning och osund konkurrens, är en ödesfråga för hela det europeiska samarbetet.

För att återvinna människors förtroende är det dags att unionen börjar ta hänsyn till människors behov och inte bara ser till marknadens krav. Här har EU en unik möjlighet att fatta beslut som gagnar unionens samtliga 508 miljoner invånare.

EU-kommissionen har förstått det. I ett första förslag presenterade kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, för en tid sedan ett utkast till hur människors sociala rättigheter ska kunna garanteras. Det handlar om allt ifrån villkor som garanterar alla en anständig levnadsnivå och omöjliggör konkurrens med hjälp av dumpade löner och dålig arbetsmiljö, till insatser som hindrar att människor slås ut från arbetsmarknaden.

För mig är detta en självklarhet som varje hygglig människa bör sträva efter. Och det är inte bara en fråga om rättvisa – för om vi inte kan säkra medborgarnas grundläggande rättigheter öppnar vi för än mer av ökande politiska spänningar och populism.

Ytterst handlar det om att göra den politik vi har gemensamt mer ansvarsfull. Därför välkomnar vi EU-kommissionens initiativ att lyfta upp de sociala frågorna på den politiska dagordningen.

Från borgerligt håll lät dock inte ramaskrina vänta på sig. ”Stoppa Socialdemokraternas skadliga EU-politik”, ”Stoppa S fulknep” och  ”Låt inte EU styra vår välfärd”, löd rubrikerna dagarna efter. För att strax därefter övertrumfa varandra i stöd för den svenska modellen.

Men de borgerligas stöd är en läpparnas bekännelse. Varje chans de får att säkra människors trygghet säger de nej till. Nej till schyssta villkor i arbetslivet, nej till att svenska löner ska gälla i Sverige, nej till människors rätt att vara hemma med barnen när de är små och nej till skyddsnät för dem som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

Tvärtemot vad kritikerna vill låta påskina handlar det inte om att överföra mer makt och inflytande till Bryssel. För det saknas i dag all rättslig grund. Det förslag som EU-kommissionen lagt fram handlar därför framför allt om rekommendationer. Målet är att stoppa den nedåtgående spiralen mot allt sämre löner, anställningsvillkor och växande populism inom unionen.

Att tryggheten ska finnas är vårt gemensamma ansvar. Hur den ska utformas blir däremot en fråga för varje land att själv avgöra. För Sveriges del betyder det att svenska kollektivavtal ska gälla, oavsett var arbetstagarna kommer ifrån.

I stället för att sätta ett tak för våra nationella villkor vill vi höja golvet för alla som lever och arbetar i Europa. En gemensam marknad ska ha gemensamma spelregler. Och ingen ska kunna konkurrera ut andra med hjälp av usla arbetsvillkor, lönedumpning och en arbetsmiljö som sätter männi-skors liv och hälsa på spel.

Marita Ulvskog, Europaparlamentariker (S) och delegationsledare för de svenska socialdemokraterna i EU-parlamentet