Cecilia Persson beskriver själv sin bok Taggtråd i paradiset – en dokumentärroman som ”några bekännande utdrag ur en svensk kvinnas historia – minnesanteckningar från en havererad barndom – ett stycke gestaltad livstid”. Det är korrekt, men anspråkslöst i överkant.

Perssons berättande sker nämligen i dialog med en lång rad diktare och tänkare – Clarice Lispector, Hjalmar Söderberg, Nelly Sachs, Bob Dylan, Emilia Fogelklou med flera – och det innebär att det inte alls bara handlar om henne själv.

En del av självanalysen sammanfattas exempelvis i följande reflektion som i sig innefattar en hel teori om såväl patriarkatet som klassamhället:

”Jag vet inte om det är sant eller inte att Sonja Åkesson var den som tröstade och stöttade Kristina Lugn när hon blivit på smällen med Sonjas make, poeten Jarl Hammarberg, men på något sätt får berättelsen mig att inse att det inte alls är konstigt att Kristina Lugn sitter på stol nummer fjorton i Svenska Akademien och Sonja Åkesson drogades ned på psyket.”

Det finns många bildade och belästa författare. Däremot är det få som är lika bra som Cecilia Persson på att låta andra texter samspela med den egna berättelsen.

Magnus Nilsson

Roman

Taggtråd i paradiset – en dokumentärroman

Cecilia Persson

Ord & Kulturs förlag