Kultur

Mörka sanningar om det omhuldade folkhemmet

Majgull Axelsson. Foto: Claudio Bresciani/TT

Majgull Axelsson har mutat in en egen litterär sfär av socialt engagerade bladvändare. Läsvänliga sorgeböcker över alla dem som, trots att motsatsen hävdades, ändå blev folkhemmets styvbarn.

I den nya romanen Ditt liv och mitt handlar det om en av alla de funktionsnedsatta som vanvårdades till döds mitt under välfärds-Sveriges skinande storhetstid. Deras historier börjar berättas nu, det är svårt att förstå hur det kunde ske, hur nära nazismens människosyn den svenska socialdemokratin var i sitt uppbyggande av institutioner för de avvikande.

Bokens berättare heter Märit, hon ska strax fylla sjuttio och har ett framgångsrikt yrkesliv som journalist bakom sig. Men när hon i romanens inledning oplanerat stiger av tåget i Lund är det annat som fyller henne, jagar henne. Minnet av hennes storebror Lars inte minst, men också hela uppväxten i arbetarhemmet i Norrköping där en mormors sarkasm och en morfars explosiva aggressivitet förstör en familj som kunde varit lycklig.

Även om Lars, mentalt funktionsnedsatt, förmodligen gravt autistisk gissar den nutida Märit, kallas Tok-Lasse hemma i kvarteren, skyddas han av mamma. När hon dör skickas han på anstalt av den mormor som förkroppsligar rädslan för det avvikande. Ingen talar om honom mer. Livet ska fortsätta som om han aldrig fanns.

Tills Märit hittar honom på ett av landets mest ökända ”vanföreanstalter”, Vipeholm i Lund, där han levt i många år under fruktansvärda omständigheter, fastspänd i sin säng, skräckslagen.

Utan ett eget namn, han kallas bara Norrköping och ingen där har ens märkt hans enastående talang för teckning.

Det är en fruktansvärt mörk sida av den svenska historien som Majgull Axelsson berättar om genom Märits sökande i sitt förflutna. Men hon låter oss vila i sina inkännande personteckningar, visar i Märit och i hennes barndomsvän Kajsa, hur människor rymmer både stort och smått, svart och ljust. Hon låter det bli människor av både offer och förövare men sviktar aldrig kring var hennes sympatier ligger.

Ibland skär viljan att avtäcka de mörka sanningarna bakom det så omhuldade svenska folkhemmet igenom som en väl redovisande, uppfordrande ton som stoppar berättarflödet. Samtidigt finns i den här romanen också en lätthet, ett gott humör, en vilja att skoja mitt i eländet. Ett uttryck för Märits ambivalens inför de mörka minnen som hon gömt inom sig i över femtio år, men ibland blir det lite för lustigt.

Men trots det är Ditt liv och mitt en lika starkt berörande som lättflytande, fängslande bok. Det går att ta in det som gör ont när Majgull Axelsson håller en i handen, greppet är både fast och varmt.