När arbetsmarknadens frågor har avhandlats på S-kongressen råder ingen tvekan: LO:s hjärtefrågor lyfts rejält. Det är ingen tillfällighet. Och inte heller någon följd av påtryckningar från LO. Snarare är de resultatet av en brutal verklighet.
Det är ju även socialdemokratins medlemmar som har levt vinstuttagens vardag, och landets vårdanställda som har smakat New Public Managements klockning av arbetsmoment, handelsanställda har sett heltidstjänster raseras och industriföretag har sett sina produkter vänta på tåg som aldrig kommer.
Naturligtvis får det effekt.
Att socialdemokraterna och LO-facken drar snarlika slutsatser är alltså naturligt. Verkligheten blev nog. Den fackliga insikten blev den socialdemokratiska.
Besluten är därmed logiska. Till exempel att alla vinstuttag ur välfärden bör bekämpas, vare sig skatten förs ut från skolan, vården eller omsorgen.
Och på samma sätt är det uppenbart för såväl fack som parti att lagen måste ändras när det gäller alla kraftigt försämrade anställningsformer som införts eller provocerats fram av arbetsgivarna när heltidstjänster hyvlas ned till deltider.
Att kommunalt och landstingsanställda bör få gratis arbetskläder är en annan fråga som klubbades med stor uppslutning, även om frågan har fått draghjälp av ett EU-direktiv som troligen gör gratis arbetskläder till ett obligatorium.
Och i frågan om yrkeslegitimation för undersköterskor finns redan ett paket som såväl Kommunal som arbetsgivarna i Sveriges kommuner och landsting, SKL, har ställt sig positiva till. Här finns alltså ingen anledning för det socialdemokratiska partiet att ha någon avvikande mening.
Till och med lånefinansiering till infrastruktur finns med i kongressens slutdokument. Det är en tydlig satsning på arbetstillfällen, både i form av direkta byggjobb och i form av indirekta jobb som skapas runt all ny infrastruktur.
Finns det då ingenting som kunde blivit bättre? Jo, naturligtvis.
Lånefinansiering skulle till exempel med fördel också ha kunnat gå till bostadsbyggande. Här är behoven enorma. Bostadssegregationen och trångboddheten kräver de närmaste åren att betydligt fler nya bostäder byggs, och så länge bostadsbristen är stor kommer många företag på tillväxtorter att ha svårt att rekrytera personal helt enkelt för att det inte finns några bostäder på orten.
Självklart skulle lånefinansiering för ett mer omfattande bostadsbyggande betala sig. Det skulle inte ta lång tid förrän en sådan satsning skulle förvandlas till en vinst genom den ökade tillväxt och genom de minskade kostnaderna som de nya bostäderna skapar.
Hur kongressens beslut kommer att kunna omsättas i verkliga regeringsbeslut är naturligtvis oklart. Socialdemokratin har även efter kongressen ett svårt parlamentariskt läge att parera. Men de beslut och de riktlinjer som klubbats på denna Göteborgskongress är en utmärkt grund för att förhoppningsvis skapa ett bättre parlamentariskt läge efter valet 2018.
