Nyheter

Lastbilschaufför: Jobbet är terapi

Sorg, nervositet och jobbet som terapi. Det är några av de känslor bland dem som jobbar på mindre arbetsplatser på drabbade Drottninggatan första vardagen efter det misstänkta terrordådet i Stockholm.

Det är mer folk än vanligt en måndagsförmiddag, den här första vardagen, efter det som hände i fredags. Stämningen är tung.

Ett billarm sätts igång, folk rör sig snabbare, blickar lyfts från bergen av blommor och flackar oroligt.

Snart förstår alla att det är den tillfälliga hagelskuren som dragit igång larmet. Tyngden lägger sig återigen över gatan.

En lastbilschaufför lastar av gasoltuber på en tvärgata. Han vill inte vara med på bild eller med namn, men berättar att han skulle ha gjort samma sak i fredags, då han blev stoppad 50 meter bort. I timmar fick han vänta utanför bilen eftersom polisen förbjöd honom att öppna den.

– Det kändes som en filminspelning när poliserna kom springandes med automatvapen. Klart man blir skärrad. Men i dag jobbar jag på. Jobbet är terapi. Man ska inte sätta sig ner och fundera, det hörde jag på radion, att det inte är någon idé.

Han har fått stöd av arbetsgivaren under helgen, och berättar att han jobbar med en bil som man kan stänga av och låsa när man lastar av.

– Och vi har ju pratat om att man inte ska börja bråka om det kommer någon, det är bara att lämna nyckeln.

På tobaksaffären på andra sidan Drottninggatan står ägaren bakom kassan. Ja, även denna gång var det sonen som jobbade när det hände, säger han. Han syftar på självmordsbombaren som sprängde sig själv i närheten för sju år sedan.

Hans bil, som också sprängdes, stod parkerad utanför mannens affär där fönsterrutorna förvandlades till småbitar.

– Min son såg inget den här gången, han hörde bara skrik. Jag försökte komma hit, men kom inte fram på grund av alla avspärrningar, säger mannen som vill vara anonym i dag.

Han blir avbruten av en kund: ”Hej, jag kommer för att höra hur det är med dig? Du vet nog inte vem jag är, men jag handlar här ibland”.

Jag frågar tobakshandlaren om han som småföretagare känner sig tvungen att ha öppet, när han berättar att han var här redan i lördags, men han svarar att pengar är skitsaker i en sådan här situation.

– Man är ledsen, det här ju människor som dött. Det var jobbigt att gå Drottninggatan fram i dag.

På Centralbadet, en spaanläggning och restaurang, ett stenkast bort på samma gata tog många skydd i fredags. Där jobbar Klaudia i dag. Inte heller hon vill vara med med efternamn, eller på bild. Hon jobbade i fredags där alla var inlåsta till 21-tiden, och fick på polisens begäran skingra sig flera gånger i byggnaden för att minimera risker.

– Det kom in sårade och skadade – både fysiskt och psykiskt. Vi försökte hjälpa så många vi kunde i väntan på att ambulanserna kom. Och vi gjorde mackor och så. Men vi hade också kunder som vägrade lämna sin spabehandling.