Nej, aldrig kunde jag tro att Depeche Mode över 30 år senare skulle åstadkomma några lika starka låtar som ”People are people” (från 1984). Flera versioner av den låten, inte minst Adrian Sherwoods ännu starkare remix, kan jag fortfarande, när som helst, få att spela i huvudet.

”People are people” är en tyvärr evigt aktuell politisk sång om rasism, sociala skillnader och hat mellan människor – och samtidigt en poplåt med klistrande refrängslinga: ”People are people so why should it be / You and I should get along so awfully”.

Depeche Mode har alltid varit ett popband, ända sen till exempel – denna prototyp för syntpop – ”Just can’t get enough” på debutalbumet (1981).

Och alltid – eller nästan – också en politisk, samhällskritisk och ifrågasättande musikgrupp med kompositörer, numera bandets bägge sångare, både Dave Gahan och Martin Gore skriver låtar, som inte kan undvika att iaktta omvärlden, livet och samhället, reagera, protestera och kritisera.

Eller agera, som i aktivism. Som i desperation. Depeche Mode ryter till, sluggar vilt, utdelar rundpallar. På nya albumet Spirit, bandets fjortonde studioalbum, nämns varken brexit eller Trump, ”flyktingströmmar” eller ökade samhällsklyftor.

Ändå kan ingen missa att detta är både utgångspunkt och måltavla när texterna utbrister: ”We’re going backwards / To a caveman mentality” (i ”Going backwards”) och ”Who’s making your decisions? / You patriotic junkies” (”Where’s the revolution?”).

I ”Poorman” noteras exempel på att fattiga människor “still got the blues” och The Worst Crime sjungs på gränsen mellan desperation och uppgivenhet. Hur kan vi fortsätta att förstöra jorden och därmed människors liv, när ”we had so much time”?

Efter all denna tid, hur kan vi fortfarande ”commit the worst crime”?

James Ford, skivproducent och medlem i Simian Mobile Disco, har hjälpt till att skapa musik och ljud, som förenar såväl bandets som den elektroniska popens och rockens historia. Ja, hela pop- och rockhistorien.

Mörka stämningsklanger kontra syntpopens omedelbara toner. ”The worst crime” är en bluesig, elektronisk jazzballad som Dave Gahan likt en crooner framför med sin mörkare röst och Fail har blivit en mjukt pumpande popballad, den kunde vara från en musikal, som Martin Gore sjunger med ljusare, smäktande röst – medan obevekligt obehagliga ljud tränger igenom.

”I so much love” kommer den snabba rytmen från en enkel ur-trummaskin och bastonerna studsar som i en överbliven rocklåt med Beatles. De historiska rötterna når så långt bakåt som till 60-talets hoppfulla popmusik. Så där som det skulle vara, typ ”All You Need Is Love…”

Bengt Eriksson

Skiva

Depeche Mode

Spirit

Sony

Musiktips!

Bengt Eriksson tipsar om 10 bra låtar med Depeche Mode.

Innehåll från Spotify

Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.

Källa: https://open.spotify.com/user/arbetet.se/playlist/1BqTtKeahleP8cpuofeB2l

Tio bra låtar med Depeche Mode

• Just can’t get enough (1981)
• People are people (1984)
• Master and servant (1984)
• Strangelove (1987)
• Personal Jesus (1990)
• Walking In My Shoes (1997)
• Damaged people (2005)
• Welcome to my world (2013)
• Going backwards (2017)
• The worst crime (2017)