Kultur

Gripande om när fotfästet i verkligheten försvann

David Nymans debutroman Nerverna är en fiktionaliserad släkthistoria som huvudsakligast utspelar sig i Nyköping med omnejd. Lanthandlaren Ivar Broman byter ringar med Ida Andersson 1932 och det dröjer inte länge innan sonen Harry föds.

Romanen börjar egentligen från slutet, året är 1976 och Ivar har just dött. Harry går igenom kvarlåtenskapen, bland annat sin mors journaler och brev, medan han dränker sina sorger över en förlorad relation.

Romanväven repas upp, det viktigaste sker i början av 40-talet. Ivar och Ida har då varit tillsammans i ett decennium, han har lärt känna hennes svängningar; periodvis är hon stum och tillbakadragen, periodvis frenetiskt verksam, ändå med en fot i verkligheten.

Men när hon blir gravid igen säger hon saker som oroar Ivar. Och när det visar sig att fostret är dött går Ida in i en psykos. Hon skrivs in på Sankta Annas hospital i Nyköping och diagnosticeras som manodepressiv; manin är så kraftig att hon får vanföreställningar.

Sjukdomsgenombrottet sker under 40-talet, före psykofarmakans genombrott. Instrumenten för att behandla Idas sjukdom är trubbiga och bortsett ifrån korta perioder av försöksutskrivningar kommer Ida att bli föremål för psykiatrisk behandling livet ut.

När hon dör i början av 1960-talet är hennes medicinlista så omfattande att orsaken förmodligen är förgiftning.

Det är en på många sätt gripande och välskriven roman, som också förmedlar gedigna kunskaper om hur psykiatrin såg ut förr – en experimentverkstad för metoder som ännu inte var fullt utprövade.

Erik Löfvendahl