Humor och systerskap i en mansstyrd värld – Norrtullsligan är aktuell än. Foto: Markus Gårder

Sällan har tre timmar teater gått så fort, som under Carolina Frändes uppsättning av Elin Wägners kvinno- och klasskampsberättelse Norrtullsligan från 1908. Underhållande och kongenialt kombineras text med musik, av bland andra Frida Hyvönen, Cherrie och Little Jinder.

Artisterna får ge ord och kraft åt de kvinnliga subjekten på scen, de som vill kunna ta det de vill ha och därmed börjar höja sina röster för att höras.

Elisabeth flyttar till Stockholm, får jobb som kontorist och bosätter sig i ett kollektiv på Norrtullsgatan med de andra hårt arbetande kvinnorna Eva, Emmy och Baby. De sliter för brödfödan, lever på pilsner och smörgåsar, drömmer om kärlek och frihet och använder humor och systerskap som överlevnadsstrategi i en manligt styrd värld.

Dåtid blandas lekfullt med nutid, anakronistiska detaljer som en idolaffisch av Patti Smith ovanför sängen, Pussy-hats (rosa stickad mössa med öron) och Liv Strömquist i bokhyllan, är snygga blinkningar till dagens unga feminister. Emmys broderade väggbonad ”Lär att lida utan att klaga” hänger sida vid sida med ”Släpp snipporne loss det är vår”.

Mycket av det som kampen gällde i början av 1900-talet gäller även i dag, deprimerande nog. Hela ensemblen imponerar stort och lyckas lättsamt framföra ett allvarligt budskap: Trots allt som kvinnokampen gett oss finns det mycket kvar att göra.

Teater

Norrtullsligan

av Elin Wägner

Regi: Carolina Frände

Medverkande: Malin Karlsson, Astrid Kakuli, Lotta Östlin Stenshäll, Isabella Touma Pettersson

Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen