– Äldre kvinnor som inte är produktiva är värdelösa.

Jaha.

Jamen, då så.

Ungefär 1,5 miljarder människor i världen gjordes i ett slag odugliga när Tokyos tidigare guvernör Shintaro Ishihara talade.

Smart.

Särskilt med tanke på att Japans ekonomi tragglade rejält under hans år vid makten fram till 2012.

I en huvudstad med närmare 40 miljoner invånare, om man ser till hela storstadsområdet, är det ju bäst att kvinnor stannar hemma, föder barn, stannar hemma, och sedan dör.

För det är så det ser ut. Hela 60 procent av alla japanska kvinnor slutar arbeta efter att de fött sitt första barn. Trots att Japan har en schysst statligt betald föräldraledighet, mätt med OECD-mått, stannar knappt 3 procent av männen hemma med sina barn efter att de fötts. Och bilden av den perfekta hemmafrun lever kvar medan männen sliter ihjäl sig.

Men nu, för första gången på 24 år, då mätningarna inleddes, anser fler än 50 procent av befolkningen att det är okej för kvinnor att gå tillbaka till jobbet efter barnafödande.

Ni hörde. Det är alltså OKEJ nu. Fast närmare hälften av landets 130 miljoner invånare tycker förstås ändå att kvinnorna borde vara hemma.

Premiärminister Shinzo Abe har som tur är fattat att kvinnor också borde jobba för att få hjulen att snurra i samhällsekonomin. Liksom att detta kön också får något tillbaka om de kommer ut från hemmets dörrar. 2013 lanserade Shinzo Abe sin politiska satsning som omnämns som “womenomics” och som ska få in fler kvinnor på arbetsmarknaden.

Skeptikerna var många men de har fått se sig slagna av statistiken. På tre år har arbetslösheten sjunkit från 4 till drygt 3 procent och rekordmånga kvinnor arbetar just nu, 66 procent.

Från i fjol måste också alla företag med fler än 300 anställda ha en konkret tidsplan och tydliga mål för hur de ska få in fler kvinnliga anställda och chefer.

Visst, den japanska ekonomin går fortfarande på lågvarv med låg inflation och svag konsumtion. Men att japanerna nu har börjat fatta att kvinnor behövs och vill känna sig behövda är ett gott tecken.