”Staten måste sluta sätta käppar i hjulet för kommunen”

LÄS OCKSÅ Staten allt osynligare på landsbygden

På Lantmäteriet sitter skylten fortfarande kvar, trots att det är ett och ett halvt år sedan myndigheten stängde och lämnade stan. Den låga byggnaden i ljus puts, ett stenkast från rondellen som markerar infarten till centrala Malung, ska tömmas om en vecka. Lars Halvarsson var den sista chefen i bygget och en av fem medarbetare som slutade i juni 2015 efter elva år som anställd. För några dagar sedan besökte han huset för att hämta en hylla.

– Det var lite lustigt. Det såg ut precis som när vi lämnade det. Min dator som är leasad stod kvar i standby-läge. Ingen hade dragit ut sladden.

Vi träffas på familjegården i Malungsfors, en dryg mil från den gamla arbetsplatsen. Lars är numera bonde på heltid, ett jobb han tidigare skötte på kvällar och helger.

– Jag var det som kallas månskensbonde, säger han.

Beslutet om nedläggningen var väntat när det väl kom, ungefär tre månader innan medarbetarna för sista gången lämnade huset. Efter en omorganisation två år tidigare syntes många tecken, berättar Lars kollega Elisabeth Bäcke som arbetade på Lantmäteriet i över 40 år.

– Vi hade massor att göra och behövde anställa men fick inte. Då började vi gräva lite och koppla in facket, berättar hon.

De fem medarbetarna på kontoret fick välja mellan arbetsbefriad uppsägningstid eller att följa med till det närmsta kontoret i Mora, men ingen valde att flytta. Eva blev pensionär, och Lars fokuserade på gården.

– Det går inte att kombinera en timme i bil till och från Mora med att mjölka på morgonen och kvällen, säger han.

LÄS OCKSÅ Enkät: Vilka jobb behövs mest?

För honom är det fortfarande laddat att åka förbi huset.

– Det känns ju lite grann. Det är sorgligt när man siktat på något så länge och när det var så roligt som det var. Det jag saknar mest är arbetskamraterna. Det är ett lite ensamt jobb att vara bonde i dag.

Också Elisabeth Bäcke saknar tiden på myndigheten, trots barnbarn och ett aktivt pensionärsliv.

– Ibland gör jag det. Jag har jämt tyckt om mitt jobb. Det har varit dagar när det varit jobbigt, säger hon.

Båda hoppas att myndigheten ska ändra sig och återvända till Malung. Det gör också Kurt Podgorski, socialdemokratiskt kommunalråd i Malung-Sälens kommun.

– Vi behöver ett väl fungerande och lokalt lantmäteri alldeles omgående. Om staten skulle göra en konkret insats är det antingen att återlokalisera lantmäteriet som fanns här tidigare, alternativt säga ja till vår begäran om ett kommunalt lantmäteri.

Skidorten Sälen växer så det knakar, och ska byggplaner spikas i rimlig tid behövs lantmätare, menar Kurt Podgorski.

– Nu tar det åtta till tolv månader. Jämfört med den mycket snabbare service vi hade förut är det ett kraftigt avbräck.

De senaste 20 åren har 40 statliga jobb försvunnit från kommunen som har drygt 10 000 invånare. Förutom Lantmäteriet har bland annat Arbetsförmedlingen bantats och Försäkringskassan lämnat helt. Men när Kurt Podgorski pratar om statliga jobb är det inte arbetstillfällena som är det viktigaste. I stället handlar det om att funktionerna och servicen försvinner.

Malung-Sälen har, trots att kommunen pekas ut i landsbygdskommittén som en ort med stora utmaningar, en låg arbetslöshet jämfört med andra landsbygdskommuner. Mycket på grund de cirka två miljoner gästnätter turisterna står för i Sälen varje år – men också på grund av en livskraftig skogsindustri.

Trots det behövs de statliga jobben, menar Kurt Podgorski.

– De vidgar också arbetsmarknaden och ger möjlighet till familjelösningar med jobb av olika slag. En statlig verksamhet i form av en bra polisnärvaro är också viktig, inte minst i Sälen.

Just familjelösningarna är en knäckfråga för Malung-Sälen. Precis som många andra landsbygdskommuner minskar befolkningen gradvis samtidigt som de äldre blir fler. Färre ska helt enkelt försörja fler, en ekvation som inte går ihop i längden – och som gör att kommunen börjat titta utanför Sveriges gränser.

– Jag begriper att landet i stort måste ha koll på inflödet av flyktingar men vi är beredda att ta emot fler, vi har plats. Vi har väldigt bra möjligheter med det näringsliv vi har att integrera både snabbt och effektivt. Vi behöver människor för att fylla på.

Enligt Kurt Podgorski behöver Malung-Sälen inte ekonomisk hjälp från staten. Han vill snarare att staten ska sluta sätta käppar i hjulet för kommunens utveckling. Som exempel nämner han järnvägen som tidigare gick hela vägen från Borlänge till Malung.

Men 2011 gick den över 100-åriga traditionen i graven då det sista tåget lämnade Malungs station. Nu arbetar kommunen med att starta ett kommunalt terminalbolag för att kunna köra godstrafik på spåren som fortfarande ligger kvar men behöver upprustning.

En annan fråga är telenätet. Det delvis statliga bolaget Skanova har börjat kapa gamla och utdaterade kopparledningar runt om i landet. Det är något som oroar.

– Ute i våra finnmarker finns ett enormt område med 170 bofasta invånare. Där går inte att gräva fiber överallt. Möjligen kan man gräva fram till en mobilmast. Nu klipper de innan mobilen fungerar och det höjer inte attraktiviteten, säger Kurt Podgorski och fortsätter:

– Tvärtemot vad många tror: vi har ingen hög arbetslöshet, vi har inget utdöende arbetsliv. Vi är inga små figurer som sticker fram ur skogsbrynet och ropar på hjälp. Vi vill bara att den möjlighet till utveckling vi faktiskt har inte hejdas.