En enda speciallärare på 700 elever. Matematiklärare som aldrig läst pedagogik. Yrkespraktik utan handledning där elever får laga datorer på den egna koncernens övriga skolor. Det är situationen just nu på några skolor hos Academedia, Sveriges största privata skolkoncern, kontrollerad av riskkapitalbolaget EQT.

Samtidigt är det här tydliga exempel på hur vinstuttag tvingar fram nedskärningar och i längden försämrar verksamhetens kvalitet i stället för att förbättra den, just det som många seriösa studier på senare tid har kunnat konstatera.

Nu är det här inte alls så konstigt som välfärdsföretagen låter påskina. Det är i stället helt logiskt. Om vi avsätter skatter till att finansiera vård, skola och omsorg men låter en del av dessa skattepengar omdirigeras till skatteparadis, så är det självklart att de resurser som slutligen når fram till svensk välfärd minskar, med neddragning av antalet speciallärare och praktikplatser som följd.

Redan den första seriösa studien, SNS-studien ”Konkurrensens konsekvenser”, konstaterade 2011 att privat drivna, skattefinansierade skolor lever på en ”kvasimarknad” där företagen måste skära ned för att skapa vinst.

De studier som gjorts sedan dess visar att de negativa konsekvenserna till och med blivit större än tidigare befarat. OECD:s Pisastudier bekräftar den kraftiga socioekonomiska skiktningen som skett i svenska skolor. Privat drivna skolor frestas att utestänga elever från resurssvaga hem eftersom dessa elever riskerar att kosta mer och därmed minska vinsten. I stället tar de emot elever från resursstarka hem som de kan undervisa med färre lärare.

Det har dock resulterat i sämre kunskaper för både socioekonomiskt starka och socioekonomiskt svaga elevgrupper.

Men vinstintressets styrande maxim, att nedskärningar skapar vinst, styr också inom privat driven vård och omsorg.

Ett exempel är Frösunda Omsorg, som trots sitt Bullerbylika namn ägs av det brittiska riskkapitalbolaget HG Capital, med säte i skatteparadiset Jungfruöarna. Frösunda har satt i system att skära ned i personalkostnaderna genom kortare arbetstider, så kallad hyvling, och infört det i Gävle, Borås och Halmstad under 2016.

Personalens villkor var också första post som förändrades när Frösunda tog över 17 servicehem i Falkenberg i november. Allt helt enligt den styrande maximen: genom nedskärningar skapas vinst.

Ett vinsttak bör alltså inte bara inskränkas till skolans område, som Socialdemokraternas partistyrelse nu föreslår. Ska vi får en bra välfärd för våra skattepengar måste vinstintresset också bort från skattefinansierad vård och omsorg.

Vinstuttagens maxim går tvärsemot all normal företagsekonomisk sanning. På den ”riktiga” marknaden ökar företag sina vinster genom att förbättra sina produkter.

Men inom vinstuttag för vård, skola och omsorg gör företagen i stället vinst genom att försämra sin produkt. All förbättring av produkten leder till sänkta vinster, vilket är en nog så illasmakande sanning då den produkt det gäller är vår välfärd.

Vad säger då företagen själva?

Paraplyorganisationen Svenskt Näringsliv skriver i sitt remissvar till förslaget om vinstbegränsning att ett vinsttak ”hotar äganderätten”. Eftersom all vinst skapas av andra människors skattepengar saknar invändningen all grund, men orden blottar den smått fantastiska synen att andra människors ihoparbetade skattepengar är en del av privata välfärdskoncerners äganderätt.

Att det blir S-kongressens beslut att förespråka ett vinsttak inom all skattefinansierad välfärd och att den rödgröna regeringen därefter måste arbeta hårt för att få igenom förslaget i riksdagen måste bli en självklarhet.