När jag läser Anne Brügges Karin Ek – Med kinden mot gråberget associerar jag till Fruängen och mina år där. Gatorna har namn efter kvinnor som gjort skillnad, som det heter. Gjort skillnad. Men inte på folk och folk.

Den fascinerande djupdykningen gäller i första hand föremålet för biografin, Karin Ek (1885–1926). Bildningsgången gör stickspår till också vad andra kvinnor stod för. Här nämns motsättningarna mellan Eks lärare, skolreformatorn Anna Sandström (som har en liten gata i Fruängen) och Ellen Key (med större gata).

De hade olika syn på kärleken, där Key faktiskt intog en för sin tid något vildare ståndpunkt. Det som vi i våra dagar vanligen formulerar på annat sätt kallar Brügge elegant ”kroppens sensationer”.

Angelägen folkbildning är avsnitten om reglementeringen av prostitutionen, vilket fadern som läkare hade kunskaper om.

En ung Karin tyckte att en kvinna gärna kunde vara tillsammans med en lite mer bildad man. Det var, om man så vill, en syn på äktenskapet som klassresa.

Mer hanterlig för nutida läsare blev Karin Ek som romanförfattare och poet. Bland de förhållanden som passerar finner jag passionen med skulptören David Edström särskilt intressant. Liv och konst blottar kärlekens sprängkraft med ett slut som nog ingen föreställt sig. Spänningen för läsaren infinner sig trots att relationen inte skildras på ett sammanhållet sätt. Allmänt kan jag bli undrande över författarens långtgående redovisningsiver. Vissa människor känns perifera.

Belöningen blir en bildande genomgång av Sverige och tiden. Ämnet ekonomisk historia känner begrepp som mentalitets- och totalhistoria. Dit hör också litteraturhistorikern Anne Brügges imponerande verk.

Jan-Ewert Strömbäck

Skärmavbild 2017-02-08 kl. 10.37.41

Biografi

Karin Ek. Med kinden mot gråberget

Anne Brügger

h:ström förlag

Karin Ek

• Författaren Karin Ek, född Lindblad (1885–1926) gav bland annat ut fyra diktsamlingar: Dikter (1904), Den kostbara hvilan (1914), Idyll och elegi (1922) samt Död och liv (1925).

• Framför allt den sista samlingen togs emot väl av dåtida kritiker, så här skriver Sten Selander i Svenskt biografiskt lexikon: ”Knappast någonstans i svensk lyrik har moderskärleken funnit lika gripande ord som här. Och det är utan tvivel med dessa osmyckade dikter ur dödens skugga, där allt slagg bränts bort, som Karin Ek säkrat sig en ställning i vår litteratur.”