Det är med andan i halsen som Marita Ulvskog kommer till sitt arbetsrum på fjortonde våningen i EU-parlamentet. Hon är mellan möten om begränsningar av cancerogena ämnen i arbetslivet. Om en stund ska hon träffa kommissionen som hon anser har alldeles för låg ambitionsnivå.

– Vi har en lista över ämnen som vi antingen vill förbjuda eller pressa ned gränsvärden på för vad som ska anses vara tillåtet, förklarar hon.

Listan, som från början bestod av cancerogena ämnen, har Marita Ulvskog lyckats utvidga till att även omfatta reprotoxiner som påverkar fortplantningsförmågan och ger fosterskador.

– I de flesta länder kan man tala med sin arbetsledare om man är med barn och inte vill jobba med dessa ämnen. Men de som gör detta har en viss erfarenhet av att de inte har kvar sitt jobb efteråt. Det är ingen framkomlig väg, det måste till en lagstiftning.

Enligt kommissionens beräkningar skulle cirka 100 000 liv gå att rädda fram till 2069 med skärpta gränsvärden. Sverige har fler restriktioner mot kemikalier än de flesta medlemsländer och det är därför svårt att sia om hur EU-begränsningar kan påverka svensk miljölagstiftning.

– Om vi nu ska vara en gemensam marknad måste man ha samma ambitionsnivå inom alla medlemsländer vad gäller arbetsmiljö, säger Marita Ulvskog.

Förra veckan omvaldes hon till förste vice ordförande i sysselsättningsutskottet under resterande del av mandatperioden, till 2019.

Och eftersom ordförande, Thomas Händel, är långtidssjukskriven är hon också fortsatt tillförordnad ordförande. På denna post hoppas hon kunna påverka extra mycket i de frågor som just nu ligger högst upp på agendan.

Mest fokus ägnas åt vad som varit Marita Ulvskogs hjärtefråga sedan 2009, då hon valdes till parlamentariker; ett reviderat utstationeringsdirektiv. Nu är hon inne på slutspurten, i juni ska parlamentet rösta.

– Vi ska ha kvar den ordning som innebär att det är parterna som bestämmer, inte att det sitter en EU-domstol och fattar beslut som vi sedan tvingas leva med under lång tid, säger hon.

Striden om att ändra direktivet, som är från 1996, har pågått sedan Lavaldomen 2007. Förra våren sade elva medlemsländer nej till att förändra direktivet som reglerar villkoren för de som tillfälligt skickas till andra länder inom EU för att jobba. Men kommissionen beslutade, trots motståndet, att gå vidare med förslaget.

– För första gången sedan Lavaldomen finns det en förståelse och en hyfsat bred samsyn om att det är medlemsländerna som ska bestämma om de ska ha kollektivavtalssystem eller om de ska ha lönesystem som är lagstiftande och som innebär att domstolen kan gå in och slita i tvister. Sverige ska ha kollektivavtalssystem som inte kan överflyglas av EU-domar.

Marita Ulvskog tar en klunk av sitt kaffe i en vit liten pappersmugg. Praktikanten Alicia sticker in huvudet och påminner om mötet med kommissionen.

– Väldigt ofta handlar det om att man måste ställa sig i vägen för pendelns riktning. Att se till att det inte fattas nya beslut som ytterligare försvårar ett reviderat utstationeringsdirektiv.

 Om parlamentet slutligen godkänner det reviderade förslaget vid omröstningen i juni hamnar frågan i knät på ministerrådet. 28 medlemsländer ska ge tumme upp, vilket lär bli minst sagt svårt, med tanke på de elva länder, däribland Danmark, Estland, Polen och Rumänien som varit negativa från början. Men om de sätter käppar i hjulet vill Marita Ulvskog höja tonläget och hota med finansiella sanktioner.

– Det inte är långsiktigt hållbart för vårt samarbete att ena halvan av EU får stora ekonomiska satsningar från EU:s budget samtidigt som de vägrar ta emot flyktingar och inte medverkar till att vi får en rimligare ordning på arbetsmarknaden. Det skapar enorma påfrestningar.

Marita Ulvskog suckar och förklarar att sanktioner dessvärre är en ”högst levande fråga”.

– Det är av naturliga skäl som det sker en omfördelning från de rika till de fattigaste länderna. Och det känns såklart småskuret, men för oss som står upp för fackliga rättigheter är det otroligt viktigt att man inte ska få konkurrera med taskiga arbetsvillkor och dåliga löner.

Domar som rör utstationeringsdirektivet

• 2015 Elektrikerdomen – även kallad det ”det finska fallet”. EU-domstolen ger det finländska facket rätt att kräva att inhemska kollektivavtal ska gälla även utländska utstationerade arbetare. Därmed kunde facket kräva högre lön för polska elektriker på ett kärnkraftsbygge. Domen ger även fack i andra länder större möjligheter att kräva högre lön för utstationerade arbetare.

• 2008 Rüffertdomen – EU-domstolen beslutade att den tyska delstaten Niedersachsen inte hade rätt att kräva att utländska företag som vinner offentliga upphandlingar ska följa lokala kollektivavtal. Ett polskt företag kunde därmed använda billigare utländsk arbetskraft.

• 2008 Luxemburgdomen – Luxemburg införde en lag om att utländska arbetare skulle ha samma rättigheter som luxemburgska arbetare och att utländ-ska företag skulle ha ombud i landet. Enligt EU-domstolen 2008 stred dock kravet mot unionens etableringsfrihet.

• 2007 Lavaldomen – Byggnads- krävde 2004 att svenska kollektiv-avtal skulle gälla för lettiska arbetare i Vaxholm. Men facket tog till för kraftfulla konfliktåtgärder, ansåg EU-dom-stolen i sin dom 2007.

Marita Ulvskog

• Omvald som vice ordförande i EU-parlamentets sysselsättnings-utskott, liksom tf ordförande i samma utskott. Dessutom suppleant i handelsutskottet.

• Ska denna vår leda sysselsättnings-utskottet genom processen mot ett reviderat utstationeringsdirektiv.

• Driver arbetet för ett socialt protokoll, till skydd för arbetstagarnas rättigheter, och för en social pelare inom EU, som jämställer människors sociala trygghet med unionens ekonomiska fri- och rättigheter.

Linda Flood