På pappret ser det bra ut. I verkligheten sämre.

– Jag har rätt att demonstrera för mina rättigheter men problemet är att folk vill döda mig, säger Natia Gvianishvili.

2014 antog Georgien en ny anti-diskrimineringslag som bland annat skulle skydda landets sexuella minoriteter.

En gråmulen vinterdag förra veckan träffade Arbetet Global henne på en konferensanläggning vid Nacka strand utanför Stockholm.

Natia Gvianishvili är tillsammans med 40 andra kvinnor inbjuden av den svenska organisationen Kvinna till kvinna som anordnat ett stort möte för de organisationer de stödjer i flera forna Sovjetrepubliker.

Som 22-åring kom den numera 30-åriga Natia Gvianishvili ut som lesbisk.

Det blev en tuff resa, främst för hennes föräldrar som backade henne fullt ut.

Hon valde att inte hymla med sin sexualitet utan prata om det öppet.

– Det finns inte så många andra som vill prata om det offentligt, säger hon på felfri svenska, ett språk som hon lärde sig efter att ha fascinerats av språkmelodin i Ingmar Bergmans filmer.

I dag leder hon Women’s Initiatives Supporting Group (WISG) i huvudstaden i Tbilisi. Organisationen jobbar med att stödja landets lesbiska kvinnor.

Den ortodoxa kyrkan i landet ser sig som en försvarare av traditionella familjevärderingar. Kyrkan är mäktig och starkt kritisk till HBTQ-rörelsen, men det finna även många andra grupper som är emot deras rättigheter.

Den 17 maj 2013 urartade kritiken.

Ett hundratal personer, som var medlemmar i organisationer som stödde homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersonligheter, anordnade en demonstration i centrala Tbilisi.

Polisen hade lovat skydd men 10 000 motdemonstranter dök upp.

– Vi var tvungna att fly in i några bussar. Polisen klarade inte av att hålla dem borta, säger Natia Gvianishvili.

Efter bara några minuter hade bussarnas fönsterrutor slagits sönder. Flera av HBTQ-aktivisterna fick hjärnskakning efter att ha träffats av stora stenar som kastades in bussarna av den aggressiva folkmassan utanför.

Händer som sträcktes in genom de trasiga bussrutorna försökte greppa och slita ut aktivisterna.

– Vi hade tur som överlevde, säger Natia Gvianishvili.

Diskrimineringslagen från 2014 innebar att det juridiska skyddet stärktes.

– Politikerna ändrar lagarna för att närma sig EU, men de gör inte mycket för att se till att de efterlevs, säger hon.

Trots attacken mot demonstrationen hade Natia Gvianishvili ändå väntat sig att det skulle bli ännu tuffare att komma ut i det starkt religiösa Georgien.

– Jag får visserligen elaka brev på Facebook men innan jag kom ut och berättade om min sexualitet föreställde jag mig att det skulle bli ännu värre. Jag har inte fått några direkta mordhot eller så. På ett sätt är det positivt. Jag vågade ta steget och det blev inte så illa som jag föreställt mig, säger hon.

English version: Paperthin protection for LGTB activists

 

Land: Georgien

Befolkning: 4,9 miljoner

Huvudstad: Tbilisi

Religion: 65 procent är georgiskt ortodoxt kristna, därutöver finns ryskt ortodoxa och muslimer.

Georgien var självständigt 1918-1921, men blev därefter inkorporerat i Sovjetunionen. Sedan Sovjetunionens sammanbrott blev landet 1991 en egen nation.

Turismen till Svarthavsområdet är en viktig inkomstkälla och landet har också en stor produktion av citrusfrukter, vindruvor samt en omfattande gruvdrift, bland annat bryter man mangan och koppar.

Källa: Union to Union