Egentligen är det inte konstig alls. Det är knappt att det borde vara en nyhet. Ändå tål det att upprepas: Unga vill ha fasta jobb. I veckan visade ännu en undersökning att nio av tio unga tycker att det är viktigt med fast jobb.
Det är analys- och konsultföretaget Insight Intelligence som intervjuat tusen unga svenskar och resultatet sällar sig till tidigare rapporter från Ungdomsstyrelsen och LO.
Vi lever i ett samhälle där flexibiliteten hyllas. Unga förväntas längta efter att bilda startup-bolag och byta jobb. Drömmen målas upp som att sitta på ett fik med en laptop med ”friheten” att jobba både kvällar och helger. Tunnelbanans väggar täcks av kampanjaffischer om lyckan i att vara egen-anställd.
Skrapar man på den glättiga ytan blir man fundersam över hur den här bilden av ett lyckligt, ungt jobbhoppande kunnat bli så stark. För även om unga faktiskt känner en större tilltro i dag till att de kommer att hitta ett jobb mår de också sämre. Folkhälsomyndighetens stora rapport från förra året visar till exempel att den psykiska ohälsan bland unga breder ut sig och då särskilt bland unga kvinnor.
Verklighetens flexibilitet är ofta en annan. Något som arbetsgivaren kan ta som förevändning för att inte ta personalansvar och erbjuda timmar till låg lön. Att behöva hoppa in på flera arbetsplatser samtidigt eller inte våga säga nej till ett inhopp. Där osäkerheten om ens anställning dröjer sig kvar upp i åldrarna och får många att fundera på om och när de vågar bilda familj.
När vi pratar om ungas drömmar borde vi alltså prata desto mer om bra arbetsmiljö och fasta anställningar. Och en gång för alla pensionera myten om att unga älskar att jobbhoppa och vara ”flexibla”.
Ungas längtan efter fasta jobb och bra arbetsmiljö borde också facket ta som en uppmaning. Många där ute är sugna på att fajtas för bättre villkor på jobbet. Ta tillvara på det, utbilda och stötta unga på arbetsplatserna så att fler vågar stå upp för att de ska ha ett tryggt jobb.
