Kultur

Hypnotisk nostalgitripp med sex, droger och rock’n’roll

Är man det minsta fascinerad av kombinationen sex, droger och rock’n’roll är nyutgåvan av klassikern Please kill me, som utgavs första gången 1996, en smått bisarr, men rakt igenom hypnotiserande måsteläsning.

Största delen av bokens innehåll baseras på författarnas originalintervjuer och ger en nervig och autentisk inblick i punkscenens födelse i New York i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Rösterna från band och artister som MC5, The Stooges, The Ramones och Patti Smith, liksom från managers och groupies skapar en känsla av att vara en fluga på väggen.

Please kill me är en nostalgitripp och en tidsresa till en populärkulturell brytpunkt, en rockrebellernas storhetstid. Boken är ett tidsdokument med karismatiska, dödsföraktande galningar som super, skjuter heroin, ligger runt, intrigerar, slåss och vänder upp och ner på definitionen av rockmusik. Det kan låta nästan hur illa som helst, bara det händer något tillräckligt oväntat på scen.

”Spräng murarna och överväldiga publiken”, som The Stooges trummis Scott Asheton säger.